Idag är en saknadens dag... Min mamma hade fyllt 73 år idag om hon hade fått leva. Men Gud ville annorlunda. Han ville ha henne hos sig. Jag förstår honom. Hon var en ängel på jorden och jag vet med säkerhet att hon är en ängel där hon är nu. Men trots den insikten är saknaden stor idag... Och det är som det är... Inget att göra åt... Den måste få finnas, och den kommer att finnas där resten av mitt liv... Vissa tider som en lätt bris från det förflutna och andra tider som en smäll på käften... Det går aldrig att gå runt sorgen, det går bara att gå rakt igenom den...
En dag som idag blir jag också påmind om hur många av dem som fanns omkring mig när jag växte upp, som inte finns längre... Mormor, morfar, farmor, farfar, morbror, farbror, mamma... Listan börjar bli lång... Men min pappa och mina barn har jag i alla fall kvar... Trots det kan det inte hjälpas... En känsla av ensamhet kommer smygande... Men livet blir som det blir... Ju äldre man blir desto mer inser man hur lite man kan styra över det som sker...
Hursomhelst... Idag saknar jag mamma och tänder ett ljus för henne...
