Sentimentala söndag...

Ja, då sitter jag här... Med ett glas rosé såklart... Är någon förvånad??? Ja, alltså ni behöver inte oroa er... Jag håller inte på att bli beroende, om någon nu trodde det... Förstår såklart att ni undrar ni som är FB-vänner med mig... Men så är ju mitt liv på sommaren. Halva sommaren vuxenliv och halva sommaren barnliv. Och nu sitter jag mitt emellan så att säga... Imorgon kommer mina älsklingar till mig igen efter fyra hela veckor med sin pappa... De kommer att vara hos mig på dagarna när jag är ledig och åka till pappa igen på kvällen under veckan som kommer... Och sen, sen är de hos mig i flera, flera veckor...


Och det är konstigt, eller kanske inte... Idag, när jag snart ska få träffa dem, så längtar jag ihjäl mig efter dem. Förmodligen är det så att jag inte riktigt låter denna längtan komma upp till ytan under denna långa tid som vi inte ses... Det hade ju varit omöjligt att bära en sådan intensiv längtan under så lång tid...


Men vuxenliv är inte fy skam det heller... Jag har så många fantastiska människor i mitt liv. Några gamla bekantskaper och några nya... Och jag är lika glad för alla... Jag känner en otrolig tacksamhet för alla underbara möten jag har haft de senaste veckorna med människorna som finns i mitt liv. Jag känner mig välsignad...


Men så här i landet mitt emellan vuxen- och barnliv kommer tankarna och känslorna... Funderingar och reflektioner kring allt som har hänt de senaste veckorna... Känslor av kärlek och tacksamhet fyller min kropp och själ och sentimentaliteten kommer som ett brev på posten... Men det är en skön känsla... Och jag gör som vanligt... Låter mig svepas med av känslan, surfar på vågen och ser varthän den bär...

De skrämmer mig nästan...

Jag har varit inne på det tidigare... Det finns inget som rör och berör mig så som dofter och musik. Ibland går jag ute i min trädgård, där jag omedvetet och ibland medvetet har planterat mängder med doftande perenner och buskar, och bara går på "doftpromenad"... Oftast är de här promenaderna fyllda av njutning, men ibland måste jag värja mig... Dofterna slår an strängar hos mig och väcker känslostormar jag nästan måste fly undan... Ibland bara luktar jag lite snabbt på något och skyndar mig sedan vidare. För det mesta, men inte alltid, klarar jag av de känslor som vaknar till liv...


Likadant är det med musiken... Musiken som är mitt syre, musiken som flyter i mitt blod, musiken som är mitt liv... Jag brukar ibland avundas människor som har musiken som hobby. De pratar om sitt musicerande med en entusiasm som jag inte riktigt har... Men å andra sidan lever jag mitt liv i musiken och med musiken varje dag... Musiken har liksom dofterna en besynnerlig förmåga att beröra min själ på djupet. Vissa dagar kan jag helt enkelt inte lyssna på viss musik, utan måste byta musik om känslorna riskerar att svämma över i kroppen...


För det mesta välkomnar jag dessa känslostormar. Mina känslor är viktiga för mig och är en stor källa till glädje och njutning, men ibland... Bara ibland, måste jag värja mig för dem...