Paradis på rea...

Mitt gamla hem ligger sen ett par månader ute till försäljning. Många som känner mig tänker såklart, så skönt att det äntligen händer. Och så tänker min hjärna också... Men mitt hjärta sörjer, är i chock och vill inte, vill inte släppa taget...

När vi köpte gården 1994 minns jag att jag tänkte att här ska jag leva mitt liv. Här ska jag bli gammal. Utifrån den förställningen har jag sen levt där och byggt upp mitt liv. Sakta men säkert har jag förverkligat mina drömmar och tyckt att jag lever i mitt eget paradis...Jag kan varenda skrymsle i det huset, varenda vrå i trädgården och på markerna och jag vet hur det luktar överallt... Min själ är kvar där och jag väntar på att den ska flytta hit till mitt nya hus.

Sorgen är mig övermäktig, men ilskan mot de personer som har bidragit till att omständigheterna blev som de nu är, är större. På grund av omständigheterna kommer gården att säljas vid sämsta möjliga tidpunkt och till ett löjligt lågt pris... Jag vet, pengar är inte allt, men det är inte det som är det svåra. Att inte få ut så mycket pengar alltså. Det är att all energi, kärlek och själ jag har lagt ner på det huset och trädgården visade sig vara ingenting värt nu. Men för mig är det mycket värt och det krossar mitt hjärta att mitt paradis ska säljas för en spottstyver.

Just nu skulle jag kunna tänka mig att ställa upp de personer som har bidragit till att det blev så här mot ett plank och arkebusera dem en efter en...

Den sommar som av nåd jag får...

Sommaren är till för njutning anser jag. Att äta gott, dricka gott, sola, bada, vara tillsammans med nära och kära och mycket annat. Att leva genom sina sinnen är lätt på sommaren. Att stanna upp och låta en doft fylla lungorna, hålla andan en sekund och låta sig svepas med av upplevelsen. Att smaka på något, låta smaken fylla gommen och koncentrera sig på komplexiteten i upplevelsen kan vara mycket njutningsfullt. För att inte tala om njutningen i att lyssna till fågelsång... 

Men sommaren kan vara mer än en tid för njutning. Den kan också vara en tid av komtemplation. Man har tid att begrunda sitt liv. Varför blev det som det blev, varför är det som det är och hur vill jag egentligen leva?

Så rådet från mig till dig blir... Ta vara på sommaren... Den är en tid för njutning såväl som en tid för komtemplation.

Idag är min hud florstunn.

Jag vet inte vad det är som gör det...Att det känns som om det inte finns någon skyddande zon mellan mitt inre och mitt yttre liv... Kanske kan det vara de senaste veckornas påfrestningar såväl privat som professionellt... Jag vet inte...

Den senaste månaden har det varit många händelser i familjen och vänkretsen som har varit väldigt känslomässigt omvälvande. Även om det har varit händelser som har medfört positiva upplevelser, så rör det om på djupet i min själ. Att träffa familjemedlemmar som inte finns i mitt liv dagligdags och känna kärleken, värmen och samhörigheten med dem är fantastiskt. På ett bitterljuvt sätt blir man påmind om det som har varit och att livet går vidare oavsett vad som händer...

Så... Kanske är det inte så konstigt att min hud är florstunn idag...

Vild av längtan efter skog...

Nu är de där igen... Dofterna som berusar och förför och fullständigt får mig på fall. På väg till tåget lurpassar de på mig bland regnvåta buskar och träd och när jag minst anar det slår de mot mig. Och jag slungas hit och dit inombords... Dåtid, nutid, framtid... Minnen från förr blandas med förhoppningar inför framtiden och mitt i allt detta finns jag... Här och nu... Och det enda jag känner är en vild längtan efter skog...

Mitt hjärta, det stod vidöppet...

...och tog emot allt vad natten gav... Så sjunger Cajsa-Stina Åkerström i en av sina sånger. Den som läser min blogg regelbundet har säkert märkt hur mycket musiken betyder för mig. Den är inte bara en födkrok, utan jag andas, lever och känner musiken ständigt. Den finns alltid där... Vackra melodier, sorgsna melodier, glada melodier... Alla har de sin funktion i mitt liv. För att inte tala om orden i sångerna. De talar till mig och väcker känslor till liv på ett sätt som inget annat gör... Dörren till min själ står på full gavel och mitt hjärta är vidöppet...

Så när Cajsa-Stina sjunger om sitt vidöppna hjärta, som tog emot allt vad natten gav, kan jag inte annat än känna livslust och ta ett par danssteg...

Lyssna...(Och glöm bort den taskiga ljudkvalitén).

 

Doften av grillat...

Det finns inget som kan få mig på fall som dofter... Vanligtvis på ett positivt sätt, men ibland kan doften av något göra att sorgen slår till på nytt. Så var det ikväll... Doften av mitt nyklippta gräs, doften av de nyss utslagna schersminbuskarna, doften av en nytänd grill någonstans i närheten... Allt påminde mig om ett familjeliv jag inte längre har... 

Barnen är hos sin pappa nu och jag ska leva singelliv några veckor tills de är hos mig igen. Låter kanske lyxigt för er som dignar under föräldraskapets bördor, men jag lovar... Jag hade bytt bort de här veckorna på en sekund mot tid med mina barn...