Jag tror faktiskt inte jag är så trevlig längre. Förr var jag trevlig. Ofta även om jag inte tyckte att människor var så trevliga mot mig, så hade jag bestämt mig för att jag skulle vara en trevlig person. Nuförtiden kan jag tycka att det är helt sanslöst att tänka så egentligen. Varför ska jag vara trevlig mot folk som inte är det mot mig? Sen är det naturligtvis så att det skiftar från person till person vad det innebär att vara trevlig. Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag att trevlighet är otroligt överskattat.
Jag har numera uppnått den aktningsvärda åldern av 55 år och tycker faktiskt att helt andra egenskaper än trevlighet är viktiga hos de människor jag vill omge mig med. Uppriktighet, empati, lojalitet och autenticitet är egenskaper jag letar efter hos människor jag vill ha i mitt liv.
Så är det någon som tycker att jag har blivit en surkärring har den personen förmodligen rätt...
Eller kanske får personen det bemötande den förtjänar.
