Shit happens eller finns det en mening med det som sker????

Ja, det är en fråga man kan ställa sig om och om igen. Många tror inte det finns något utöver det man ser och att allt är en slump. En del tror att allt som händer är förutbestämt och att man inget kan göra. För egen del tror jag på den fria viljan och att vi har möjlighet att göra det bästa av de förutsättningarna vi får med oss på färden. Varför möter vi ibland så mycket svårigheter då? Jo, min övertygelse är att vi i alla situationer har något vi kan lära och utvecklas av. Många gånger ser vi inte förrän efteråt vad läxan var, men när vi väl kommit ur situationen är vi oftast starkare och visare.

Ofta får man många fina råd när man har det jobbigt, men det är inte alltid det bästa att följa andras människors råd. För det mesta känner man själv i sitt hjärta vägen man bör vandra. Var och en har sin egen väg att gå och sitt eget kors att bära. 

Ensam är stark eller????

Nej, ensam är defintivt inte stark. Och när någon försöker om och om igen att slå en till marken och man inte vet hur man ska göra för att väja för slagen, då kan man känna sig ensam. Många gånger får man bra råd från fina vänner, men när det gäller måste man ta sina egna fajter. Ensam är jag inte. Jag har massor av människor omkring mig som vill mitt väl och sträcker ut en hjälpande hand när det behövs. Jag kan bara säga att jag är välsignad och oändligt tacksam över alla goda människor jag har i mitt liv.

Det var nog bäst som skedde.

Igår hade vi en helt vanlig underbar dag, barnen och jag. Visserligen skulle lillasyster sätta sig på tvären först ett tag, men storebror och jag hjälptes åt att få rätt på henne.

Sen for vi iväg mot svampskogen. Det har ju funnits så mycket svamp i år har jag hört... Jo, men visst hittade vi någon liter trattkantareller, men mest njöt vi av skogen, vädret och hade kul med varandra. Barnen hittade nästan mest svamp och blev riktigt taggade. Lite fika på högsta höjden och sen bar det vidare.

Eftersom det var så fint väder åkte vi också ut till Västra Torups kyrkogård och besökte gammelmormors och gammelmorfars grav. Barnen sprang genast och hämtade vattenkanna och ogräsrensare och började sedan göra vid graven. Allt enligt hur mormor brukar göra när de är där med henne! ...Släkten följa släktens gång... Ni vet den där psalmen man alltid sjunger på begravningar... Härlig är jorden... Viktigt ibland kanske att tänka på sina rötter!

Hursomhelst... just nu tänker jag mycket på mitt liv och varför allt har blivit som det har blivit. Jag kan inget annat än att känna sorg över det, men också en strimma hopp för framtiden. Att jag en gång kan blicka tillbaka och tänka att det var nog bäst som skedde.

Bägaren har runnit över

Egentligen är jag nog väldigt svår att förstå sig på... Jag kan ta mycket skit från människor, vara väldigt flexibel och ge mycket av mig själv.Så fortsätter jag oavsett vad som händer... Men sen en dag händer något som får bägaren att rinna över. Detta hände mig igår. Och när bägaren rinner över, så rinner den över ordentligt. Jag blir jätteledsen, jättearg och oerhört besviken. I de allra flesta situationer och människor investerar jag mycket energi, engagemang och generositet. När jag inte sen får detsamma tillbaka blir jag enormt besviken. Men man kan aldrig ändra en annan person. Andra människor har rätt att välja sitt sätt att förhålla sig till saker. Och jag har rätt att tycka vad jag vill om det. Den enda personen jag kan förändra är mig själv, men vad ska jag förändra? Ska jag bli mindre energisk, engagerad och generös? Eller hur ska jag hantera de här besvikelserna som kommer då och då? Eller kanske går de inte att undvika utan är en del av livet?

Hur man driver unga försäljare till vansinne...

Idag begav jag mig till ännu ett stort tyskt varuhus för att inhandla en helt vanlig telefon. Snabbt och smärtfritt trodde jag. Mediamarkt har ju allt och mer därtill. Men ack vad jag bedrog mig. Först så drabbades jag av samma förvirring som på Bauhaus... Jag kom ju på att jag behöver en brödrost, en microvågsugn och ja, det hade ju varit kul med en ny matberedare... Men när jag hade sansat mig letade jag upp hyllan med helt vanliga telefoner och försökte fokusera. Men hur jag än ansträngde mig så fattade jag noll. Utställningsexemplaren stämde inte på något sätt med kartongerna på hyllorna. För att inte bryta ihop offentligt hämtade jag en intet ont anande ung försäljare och försökte få honom att bringa ordning i mitt telefonkaos. Men inte heller han lyckades. De hade nyligen flýttat telefonhyllan och han fattade inte heller någonting. Kändes bra på något sätt för mig...

Hursomhelst hittade jag en telefon och sen kom nästa utmaning för honom. Jag köpte nämligen en mobiltelefon för ett tag sen och skojade med den försäljaren om att min gamla telefon var från stenåldern. Jag försökte bara vara rolig, men han tittade på mig allvarligt och sa: Ja, det är den faktiskt. Han tyckte att jag borde byta simkort och när jag ringde och beställde det nya sa tjejen som svarade att hon aldrig hade sett ett sånt gammalt simkort förr... Vid det här laget kände jag mig som om det var jag som var från stenåldern... Ännu värre blev det när simkortet kom. Jag kunde inte klura ut hur jag skulle flytta mina kontakter till telefonen för att kunna byta simkort. Detta plågade jag istället försäljaren på Mediamarkt med. När han höll på som värst ringde det och jag var tvungen att ta det samtalet... Efter det fick han fortsätta och när han var klar hade jag bestämt mig för att vänta med att köpa den andra telefonen. Jag kände mig allmänt förvirrad och som om jag gav ett mycket konstigt intryck. Men han skrattade hela tiden och försäkrade mig att han inte tyckte att jag var konstig...

Undrar om han var riktigt ärlig????