Fingrarna i syltburken... igen!!

Så var jag tillbaka i politiken igen... Efter sju års frånvaro kunde jag inte hålla mig borta. Ikväll höll Centerpartiet nomineringsstämma och efter en del diskussioner om när, var och hur resultaten från kretsarna skulle redovisas och vem som skulle stå på vilken plats, så landade i alla fall undertecknad på andra plats på stiftsfullmäktigelistan. 

Jag måste erkänna att jag känner mig grymt taggad och det är ingen tvekan om att det finns ett flow i Centerpartiet just nu.. Nu gäller det bara att surfa på vågen och se till att vi kniper fler platser i fullmäktige än vi har haft tidigare...

På det personliga planet inser jag än en gång hur viktigt det är för mig att brinna för det jag håller på med... Jag behöver passion, vare sig det gäller mitt privatliv eller annat i livet... Om jag inte känner passion för det jag gör blir jag helt enkelt uttråkad...

A trip down Memory Lane

Igår var jag på begravning av en nära släkting. En person som efter många års ovärdigt liv äntligen fått komma till ro. Det blev, tror jag, för oss alla ett fint avslut i kyrkan. 

Efter begravningsgudstjänsten samlades vi allihop hemma hos en av mina kusiner för en bit mat. Alla kunde slappna av och slipsarna åkte bokstavligen av. När vi hade ätit klart var det dags för lite sortering av gamla foton och annat minnesvärt. Det blev såklart mycket skratt men också en del gråt och många minnen väcktes till liv. Sorgen fanns där som en följeslagare hela dagen, både i de ljusa minnena men också i de mindre ljusa minnena. Sorgen och saknade av de positiva händelserna, men också sorg över det som aldrig blev, förväntningar som aldrig infriades, löften som inte har hållits. 

Under en dag som igår märker man vilka starka familjeband det ändå finns. Trots sorgen och sammanhanget vi sågs i, är jag oändligt glad och tacksam över dagen  jag fick dela med mina kusiner och deras familjer och en annan person som betyder mycket för mig.