Jag har varit inne på det tidigare... Det finns inget som rör och berör mig så som dofter och musik. Ibland går jag ute i min trädgård, där jag omedvetet och ibland medvetet har planterat mängder med doftande perenner och buskar, och bara går på "doftpromenad"... Oftast är de här promenaderna fyllda av njutning, men ibland måste jag värja mig... Dofterna slår an strängar hos mig och väcker känslostormar jag nästan måste fly undan... Ibland bara luktar jag lite snabbt på något och skyndar mig sedan vidare. För det mesta, men inte alltid, klarar jag av de känslor som vaknar till liv...
Likadant är det med musiken... Musiken som är mitt syre, musiken som flyter i mitt blod, musiken som är mitt liv... Jag brukar ibland avundas människor som har musiken som hobby. De pratar om sitt musicerande med en entusiasm som jag inte riktigt har... Men å andra sidan lever jag mitt liv i musiken och med musiken varje dag... Musiken har liksom dofterna en besynnerlig förmåga att beröra min själ på djupet. Vissa dagar kan jag helt enkelt inte lyssna på viss musik, utan måste byta musik om känslorna riskerar att svämma över i kroppen...
För det mesta välkomnar jag dessa känslostormar. Mina känslor är viktiga för mig och är en stor källa till glädje och njutning, men ibland... Bara ibland, måste jag värja mig för dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar