Jag måste faktiskt erkänna att jag nästan glömt att jag hade en blogg en gång. Ja, jag vet, det låter lite rubbat att glömma att man har en blogg. Men de senaste veckorna har varit hysteriska och jag är så trött på mig själv ibland att jag driver mig själv så hårt. De kära människorna som troget läser min blogg, och det är faktiskt förvånande många som läser trots att jag för det mesta inte alls är så kul utan mest gnäller och är mörk och tråkig. Jag förstår att de trogna läsarna tröttnar när jag inte skriver på nästan en månad. Men personligen är jag glad att jag har överlevt senaste tiden. Att jobba arton dagar i sträck är inget jag rekommenderar. Kanske jag liksom så många andra skulle ge mig själv ett nyårslöfte. Det skulle nog låta ungefär så här:
"Jag lovar dyrt och heligt att från och med 1/1 2012 inte ställa så höga krav på mig själv, att inte pressa mig själv till bristningsgränsen utan istället ta dagen som den kommer och ta allt som händer med en klackspark."
Tror ni jag lyckas? Det återstår att se... Mina förväntningar på 2012 är skyhöga iallafall... Det sägs ju att man ska förvänta sig det bästa, så kommer det att infrias...
Jag kan bara säga - att jag läser gärna din blogg även om allt inte är kul. Sånt är livet. Själv tycker jag att det hjälper något alldeles oerhört att få skriva. Det är ren terapi.
SvaraRaderaNyårslöftet är klart vettigt. Ta det!
Tack Ann-Sofie! Håller med dig om att det är ren terapi att skriva.
SvaraRaderaFunderar faktiskt seriöst på att ta det nyårslöftet... :)
Om man satsar på att nå himlen så når man ju iallafall trätopparna men om man bara satsar på att komma till trätopparna så kommer man inte långt...........Jag har lärt mig att varje kväll ta fram minst tre bra ting som hänt under dagen och glädja mig över dessa. När jag gjort det ett tag så kom jag på att jag letade efter så många och hittade så många bra ting som hände på dagarna att jag till sist inte kom ihåg det tråkiga. Du får gärna ta det som ett råd från mej till dej! Kramizar AC
SvaraRaderaHåller med dig AC om att försöka hitta glädjeämnen... Jag är rätt bra på det egentligen men ibland blir allt bara för mycket... Kram, kram!
SvaraRadera