Tyvärr blir detta nog ett tråkinlägg... Men känner att jag måste skriva av mig lite... Jag känner mig oerhört trött... Trött långt in i märgen... Känner mig ofta rastlös, orolig i kropp och själ utan någon uppenbar anledning... Aha, tänker många nu... Hon är deprimerad eller utbränd och begriper det inte... Jodå, jag begriper visst det, och jag förstår om jag förvirrar många med detta, för det märks säkert inte så mycket på mig... Jag älskar människor, jag älskar att prata med människor och att bara vara tillsammans... Det gör mig så glad med alla härliga människor jag möter varje dag i mitt liv... Jag tror att den här glädjen jag upplever med människor och av människor döljer det faktum att jag är uttröttad och slutkörd i grund och botten. Dessutom älskar jag mitt liv precis som det gestaltar sig just nu... Kanske är det så att både glädjen samvaron med alla människor i mitt liv ger mig och kärleken till livet, skuggar det faktum att jag är så utmattad av allt som har hänt mig de sista åren... Kanske döljer min trötthet både för mig själv och andra...
Min kloka pappa sade till mig idag återigen:" Maria, du vill för mycket...". Det var inte första gången han sade så till mig kan jag avslöja... Det irriterar mig att behöva erkänna att han såklart har rätt... Jag bränner inte ut mig på grund av rädsla för att inte motsvara andra människors förväntningar... Jag bränner mitt ljus i båda ändar för att jag vill leva... Leva så mycket jag kan i varje sekund och leva livet fullt ut... With no regrets... Och jag vet... Det kan bli för mycket av det goda också... I Olle Adolphsons sång "Trubbel" går en versrad så här:" och aldrig nekat mig det ena eller andra"... Passar oerhört väl in på mig... Jag har oerhört svårt att säga nej till något jag vill göra... Tyvärr bestämmer hjärnan ibland att jag vill saker och har inte snackat sig samman med min kropp och min själ om de också är med på tåget... Ibland vill hjärnan saker som själen inte riktigt mäktar med... Min själ är vis och klok och vet allt, men min hjärna är ibland ung, omogen och djärv... Så... Där är jag just nu... Med en själ som behöver vila... Och en hjärna som vill en massa hela tiden...
Så om jag verkar något ofokuserad om någon träffar mig den närmsta tiden, så ta det inte personligt... Det är bara min själ och min hjärna som desperat försöker samarbeta och surfa på livets vågor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar