Trött, trött, trött... Sent i säng och tidigt upp som vanligt... Får inte den skönhetssömn jag behöver, men det gör inget. Skönheten sitter ju som bekant inte på utsidan.
Igår var det dags för fest igen på backen hos våra grannar. Två av barnen fyllde år och alla släktingarna var samlade för att fira denna händelse. Ja, och så var vi där som grannar och lekkamrater till både barnen och de vuxna... Det är alltid lika roligt att bli halvt inräknad i klanen Sonesson- Jönsson. Klan kan man faktiskt med rätta kalla dem. De är en familj där alla pratar samtidígt, högt och tydligt och vid behov också fäktar med armar och ben för att klargöra vad man menar. Det är högt i tak och lika nära till skratt som gråt när man umgås med dem. Kort sagt, man känner att man lever....
Idag har vi bara softat hela dagen. En stund på eftermiddagen var vi ute förstås och lapade sol och promenerade hela familjen.
Jag längtar till våren och sommaren och värmen och allt det gröna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar