Välkommen till min blogg där jag kommer att bjuda på både yta och djup, eftersom jag är övertygad om att vi behöver bådadera. Min ambition är att försöka göra det seriösa mindre seriöst och det oseriösa mer seriöst.
Have fun!

måndag 31 januari 2011

Den verkliga anledningen...


Kom på idag att jag egentligen har mörkat lite när det gäller anledningen till att jag har börjat blogga... Puuh, att jag inte kan låta bli att vara brutalt ärlig. Den 22:a januari 2009 var någon form av vändpunkt i mitt liv... Fast det förstod jag inte då... Vi hade just startat en typ av samtalsgrupp på jobbet som kallas vuxendialog. Vi var fem stycken som satt ostörda i två timmar och pratade om sådant som berörde oss just då. Utan att gå in på för mycket detaljer kan jag säga att något hände med mig där och då. Jag hade funderat länge över varför mitt liv har blivit som det har blivit och att jag alltid har kämpat hårt för att det skulle bli bra för alla. Känslan av att hur jag än kämpade så lyckades jag inte styra allt dit jag ville infann sig... Efter det här samtalet åkte jag upp till Lomma kapell för att förbereda en begravning och tankarna på samtalet tidigare på dagen lämnade mig inte. Jag insåg att jag inte längre orkade försöka styra och ställa i mitt liv...Och där och då tog jag ett viktigt beslut... Jag släppte taget...

Det går inte att styra livet, det går bara att göra det bästa av varje situation. Det kan låta som en självklarhet kanske, men det är inte alltid så lätt att leva efter... Ofta slår vi huvudet i väggen och motarbetar oss själva istället för att leva med livet..."Go with the flow..."

Det finns en annan anledning till att den här dagen har etsat sig fast i mitt minne... Senare på dagen ringde min mamma mig. Min mormor, min älskade mormor, låg för döden och ingen visste hur långt hon hade kvar. Jag åkte naturligtvis meddetsamma och fick sitta hos henne en lång stund och ta farväl. Hon sov hela tiden, men när jag sa orden:" jag älskar dig mormor, vi ses igen", öppnade hon ögonen och tittade rakt på mig. Jag väljer att tro att vi fick kontakt med varandra, men jag kommer aldrig att få veta...

Mycket annat hände de följande dagarna och sedan den dagen har jag ägnat mig åt soulsearching...Livet har levt med mig och jag har levt med livet och nu är jag här... Januari 2011, två år senare och oändligt mycket klokare(förhoppningsvis). Och resan fortsätter... Men nu också i bloggformat...


2 kommentarer:

  1. Hej Maria. Du skriver
    ”Jag hade funderat länge över varför mitt liv har blivit som det har blivit och att jag alltid har kämpat hårt för att det skulle bli bra för alla. Känslan av att hur jag än kämpade så lyckades jag inte styra allt dit jag ville infann sig...”

    Vi rår inte på allt som händer i våra liv och det inser vi säkert också. Vad vi kanske inte tänker på är att det finns krafter som arbetar hårt för att vi ska tro att vi kan styra våra liv fullt och fast. Det är ju närmast ett krav, att ta kontroll över sitt liv.

    Jag menar inte att det är fel att kunna välja och att göra förnuftiga val i livet, men vad som är så otäckt är ju att det skapar en stress över att vi alltid ska göra smarta val. Lyckas vi inte med konststycket att välja det mest förmånliga elbolaget eller rätt pedagogik för våra barn riskerar vi ju att våra liv blir en katastrof. Eller det är åtminstone det, flera företag lägger miljontals kronor på att vi ska känna.

    Vi behöver nog inse att det, åtminstone i vissa fall, inte är en katastrof och att vi inte är totalt misslyckade som människor om vi väljer fel. Precis som du skriver behöver vi släppa taget ibland och kanske våga göra fel saker och mindre smarta val. Kanske borde vi tänka lite oftare - Shit happens.

    Christina

    SvaraRadera
  2. Tack Christina för väldigt kloka ord och att du delar dem här på min blogg!!!

    SvaraRadera