Men det var inte det jag skulle skriva om... När jag körde förbi Bromölla kom jag att tänka på när jag var där för ett par månader sen och sjöng på Bromölla dagcentral. I pausen satt jag med ett äldre par och fikade. Redan från början lade jag märke till den stora samhörighet och närhet de utstrålade. Vi pratade om hur viktigt det var att göra det mysigt hemma och till exempel tända ljus. De berättade att de tände ljus varje dag hemma. Jag tog för givet att de var ett sånt där gammalt strävsamt par som levt hela sitt liv tillsammans, men döm om min förvåning när de berättar att de bara levt tillsammans i sex år. Båda var över 80 år,hade blivit änklingar och sedan funnit en ny kärlek på gamla dar!
Några få lyckas leva hela sina liv tillsammans och vara lika förälskade i varandra hela livet. Andra tappar bort kärleken och varandra på livets långa resa och lämnar den gemensamma stigen. Sen finns de vissa som gör allt vad de kan för att hålla skenet uppe för andra, för sin partner och för sig själv att de lever en lycklig relation.
Jag kommer aldrig att glömma det här äldre paret. Deras historia gjorde mig varm om hjärtat. Livet ger oss alltid nya chanser att bli lyckliga och det är aldrig för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar