tisdag 22 november 2011
Jag blir så ledsen...
Ibland när jag tänker på allt som hänt de senaste åren och hur livet är just nu så blir jag så ledsen. Hela mitt liv har jag strävat efter att hålla ihop min familj och det finns nästan inget jag inte har varit beredd att göra för att lyckas med det. Sen är jag medveten om att jag inte alltid kanske har gjort det som har varit det bästa att göra i situationen, men jag vet att jag har gjort det jag har trott var bäst för alla. Jag har alltid velat ha en stor familj med många barn i ett stort välordnat hus med stor släkt och många vänner. Med min stora familj och stora släkt skulle jag sedan fira jular som påminde om Ingmar Bergmans "Fanny och Alexander".Jag hade kommit en bit på väg med det, men någonstans krackelerade drömmen och gick i kras. Nu sitter jag här ensam varannan vecka och är långt ifrån min livslånga dröm.Och jag vet... Man kan inte kontrollera och styra livet alltid dit man vill... Men man kan heller inte ta bort den längtan som lever och bor inuti en.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
:-(
SvaraRaderaLilla gumman! Du har säkert gjort allt du har kunnat och mer därtill, men ibland blir livet inte som man tänkt sig men man måste ändå göra det bästa av det. De veckor du är ensam skall du göra saker bara för dig själv så du mår bra. Gå och få en spabehandling eller ta en kaffe på stan med någon väninna. Sätt dig i en skön stol och läs en bra bok eller gå på bio. Var bara du och gör det du mår bra av. Gör så du trivs i ditt eget sälskap.
SvaraRaderaDet är inte alltid att lyckan sitter i att ha ett stort hus och stor släkt och en massa materiella saker, lyckan är att trivas i vardagen. Lyckan är att man är frisk och barnen mår bra.
Nu skall jag inte vara en moraltant, men jag vill att du skall veta att du är inte ensam. Jag vill att du skall se solen bakom molnen.
Tänker på dig och skickar en massa energi så du mår bra igen. Kramen
Många kloka råd och jag vet att du har så rätt! Tack Yvonne! Kram!
SvaraRaderaJa tänk va krokig vägen blev helt plötsligt.
SvaraRaderaOch den gick helt plötsligt inte dit vi ville och planerade för.
Den nya vägen är en konstig väg ,att inte få krama sina barn varje kväll är hemskt. Att inte få vakna med dom varje dag är lika sorgligt.
Inget kan ersätta att få höra barnen andas tungt på natten.
Det är inte svårt att göra annat, men det kan inte fylla tomrummet.
Livets stig prövar oss hårt .
Det går inte att ersätta något man saknar och älskar något annat.
Nya stigar kommer på vägen, vart dom leder får vi se.
Snart nytt år ....
Kanske en ny stig som inte finns med på kartan bara är där.
Alex
Precis som du skriver är det... Livet blir inte alltid som man tänkt sig och förhoppningsvis kan det som känns som en katastrof leda till något gott till slut.
Radera