För några månader sen hade jag ett samtal med en mycket god vän, som jag ärligt talat inte känt så förfärligt länge... Men vad spelar väl tiden för roll när man finner varandra? I alla fall så sa hon en sak som bet sig fast hos mig... Det är så viktigt för mig att ha balans... Självklart kan man ju tycka... Det strävar vi väl alla efter??? Jo, det gör vi kanske, men hur lyckas man egentligen? Hennes ord klingade kvar länge i mig och gör så fortfarande...
Nog är väl balans viktigt för mig också, men hur viktigt egentligen? Och vad gör jag för att uppnå balans? Viktigt att poängtera att uppnå balans handlar absolut INTE om att leva det perfekta livet. Att uppnå balans handlar snarare om att hitta till ett sinnestillstånd där man har ro i själen, är närvarande i nuet och upplever en acceptans av det innevarande ögonblicket.
Efter lite funderande kom jag snabbt fram till att min goda vän är bra mycket bättre på att hitta sin balans än jag är.
Mitt liv är fyllt av alldeles för mycket görande och alldeles för lite varande... Frånvaron av glädjeämnen och livsnjutning är påtaglig och leder ofrånkomligt till ett glädjelöst liv...
Ja, ja, ja... Jag kan riktigt höra alla protestrop... "Vad menar hon??? Hon som gör så mycket roligt hela tiden... Så otacksamt..." Ja, jag gör roliga saker, men de är faktiskt förhållandevis få jämfört med alla plikter och måsten som faktiskt finns i mitt liv just nu... Och faktiskt är det så att roliga saker inte blir så roliga om man är helt uttröttad...
Så nog finns det all anledning för mig att fundera över balansen i mitt liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar