Halv- eller helflummig...det är frågan...

Jag har en bekännelse att göra... Från att ha varit halvflummig är jag nu helflummig. Jag mediterar regelbundet, ska börja träna yoga, dricker örttéer om kvällarna och är fullkomligt besatt av att läsa böcker om personlig utveckling. Ja, jag vet vad ni tänker nu... De har inte hjälpt ett dugg de där böckerna om personlig utveckling... Istället för att bli personligt utvecklad är jag nu ännu mer personligt invecklad. Om det är möjligt för mig att bli... Men jag bekymrar mig inte så mycket om detta eftersom jag dagligen trycker i mig så mycket hälsokostpreparat att jag går omkring och är hög som en julgran mest hela tiden... Men kul har jag...

Mina kloka mamma fällde några bevingade ord för ett antal år sedan och de försökte jag leva efter länge. Nu har jag emellertid gett upp eftersom det visade sig vara omöjligt att leva upp till. Hon sa såhär:

"Man gör ju alltid vad man kan för att åtminstone försöka FRAMSTÅ som normal..."

Men vad är normalt egentligen? Vem äger sanningen om normaliteten?? Och är den eftersträvansvärd?? Intressanta frågor som jag inte har några svar på... Frågor är egentligen alltid mer intressanta än svaren, eftersom frågorna alltid får igång reflektionen.

Så jag tänker såhär: Våga vara flummig och tänk inte på att försöka framstå som normal och att du har kontroll( detta fula ord). I flummigheten kan du få kontakt med dig själv igen och sann kreativitet kan uppstå.

 "Let go and go with the flow"