Det gör ont att minnas, och min förhoppning är att jag en gång kommer att kunna blicka bakåt och minnas allt med ljus och värme och utan sorg och smärta.
tisdag 14 augusti 2012
Det gör ont att minnas...
Snart fyller jag år... Inget konstigt med det såklart tänker man... Det gör man ju varje år... Men i år har den annalkande födelsedagen föranlett mig att fundera över livet lite extra... Kanske är det så också att jag äntligen har fått lite ro, så själen har hunnit ifatt kroppen... Jag har börjat minnas och faktiskt vågat tänka tillbaka på tiden förut... Tiden innan allt gick sönder och inte gick att laga... Tiden innan barnen och tiden för längesen innan gården och renoveringen... Tiden då kärleken var stark och levande och vi såg varandra med förlåtande ögon...Tiden då vi gick hand i hand...
Det gör ont att minnas, och min förhoppning är att jag en gång kommer att kunna blicka bakåt och minnas allt med ljus och värme och utan sorg och smärta.
Det gör ont att minnas, och min förhoppning är att jag en gång kommer att kunna blicka bakåt och minnas allt med ljus och värme och utan sorg och smärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hoppas för dig att det blir som du önskar. Tid och tålamod skall nog kunna hjälpa dig.
SvaraRaderaTack Ann-Sofie! Det värmer... :) Det tar tid... Och ibland tryter tålamodet och orken att vänta på ron i själen... Jag förväntar mig ingen himlastormande lycka... Jag vill bara ha lite ro inombords...
SvaraRadera