Välkommen till min blogg där jag kommer att bjuda på både yta och djup, eftersom jag är övertygad om att vi behöver bådadera. Min ambition är att försöka göra det seriösa mindre seriöst och det oseriösa mer seriöst.
Have fun!

tisdag 21 augusti 2012

Vi har numera 2½ katt.

Kom på häromdagen att jag ju totalt har glömt bort att berätta att vi har fått tillökning i familjen... Förutom våra inhyrda släktingar, fåren, som by the way också heter Jönsson i efternamn, har vi sen någon månad ytterligare en katt. En fem månaders vild liten kattmadame vid namn Mimmi. När vi hämtade henne sa de att hon var lugn, men skenet kan bedra... Hon klättrar i gardiner, välter ner saker i fönsterkarmarna och äter all broccoli hon kan komma åt... Hon har också lite mördarinstinkt i sig... Hon försöker nämligen kväva oss på nätterna genom att lägga sig över ansiktet på någon av oss. Man vaknar sedan kippande efter andan med katthår i munnen...

Nog om henne... Den halva katten då, undrar säkert många och föreställer sig skräckslaget hur den ser ut... Ja, nu är den ju faktiskt inte halv egentligen. När vi flyttade dit där vi bor nu lovade jag att ta hand om en katt som var lite egen. Han kom nämligen inte överens med någon annan katt, utan pucklade på alla andra katter han kom i närheten av. Detta fick till följd att han fick namnet "Bossen" och fick framleva sina dagar isolerad från andra katter. Detta blev ohållbart för "Bossen" och därför fick han flytta hit till oss, där han omedelbart började vara bossig mot "Molle" som då var liten. Så det fick bli så att "Molle" bodde inomhus och "Bossen" bodde utomhus. "Bossen" tröttnade på detta till slut, tyckte att vi var snåla med maten och började gå på walkabout lite då och då. Nu kommer han och hälsar på 1-2 gånger i månaden och kollar läget och drar sen vidare... Så därav räknas han bara som halv , men är trots allt fortfarande en i familjen.



2 kommentarer:

  1. Hehe! De där katterna gör som de själv vill. Önskar att vi kunde ha katt igen. Det är tomt utan.

    SvaraRadera
  2. Jo, de gör ju det... :) Förstår att det känns tomt. De är ju stort sällskap trots sin egocentricitet.

    SvaraRadera