Jag känner för att förälska mig...

Det är faktiskt sant... Jag känner verkligen för att bli förälskad... Det finns ingen härligare känsla... Man kan inte tänka på något annat än föremålet för förälskelsen och lever för de stunderna man kan vara tillsammans. Ibland är kanske omständigheterna sådana att den tid man kan tillbringa tillsammans är väldigt kort. Men upplevelserna kan vara så starka de korta stunderna man är nära varandra, att de bär en lång tid efter mötet. Stark kärlek förenar själar... Man vet vad den andre tänker, känner och i vilken sekund den andre kommer att brista ut i skratt. Den samhörighet som har sitt ursprung i den djupa starka kärleken går inte att jämföra med något annat. Så därför, om jag ska vara riktigt ärlig så känner jag för att förälska mig... MEN, det kommer förmodligen inte att hända inom överskådlig framtid... Negativ... Javisst... Det är nämligen så att jag är en ganska klok och sansad person som har ett viss omdöme. (Åtminstone inbillar jag mig det.) Men när det gäller män är jag fullständigt omdömeslös. Jag har absolut ingen pejl på läget där inte... Så i väntan på att jag ska få det och att Mr Right ska dyka upp... Så nöjer jag mig med att försöka ha lite kul här i livet...