Utanför mitt köksfönster har jag ett fantastiskt träd... En stor vacker lönn som ger oss skugga på sommaren och på vintern lyser det upp... På vintern är trädet nämligen fyllt av ljusslingor. Nu fäller trädet alla sina blad och under det bildas ett böljande hav av färgglada löv... Jag sparkar med fötterna bland löven ibland och inom mig väcks en obetvinglig lust att kasta mig handlöst rakt ner i lövhavet och rulla runt...
Hösten väcker många känslor till liv inom mig. Jag älskar den klara krispiga luften och doften av multnande löv, och jag känner mig levande i varje cell i hela min kropp. Men samtidigt väcker hösten vemodet i mig. Återigen påminns jag om årstidernas växlingar och att månader blir till år. Jag tänker tillbaka på de senaste åren och alla sorger mitt hjärta fått bära och jag tänker... Kommer mitt hjärta att våga öppna dörren för ännu en kärlek... Eller kommer det vist av erfarenhet att förbli stängt i rädslan över att behöva bära ännu en sorg...
Fyll ditt hjärta med kärlek och glädje.
SvaraRaderaLåt inte rädslan för sorg få förstöra för all glädje och allt roligt som finns i livet.
Smärtan skall få dig att älska livet och dina kära ännu mer.
Smärta och sorg bygger en oövervinnerlig styrka om du använder den rätt.
Leta efter det fina och stärkande.
Framtiden ligger framför dina fötter..
En ny stig ska utforskas, nya smultronställen ska hittas och en ny lite skrämmande värld finns framför dig.
Ge dig ut och se livet känn, livet och njut av framtiden.
Kära Maria! Om du inte vågar hoppa rakt ut i luften igen så får du ju aldrig känna den underbara känslan av att sväva fritt!!! OK det kan hända att du landar hårt men det kan oxå hända att du landar i en underbar famn! Detta gör det värt att hoppa!!! Tro mej jag har hoppat och slagit mig o hoppat igen och funnit en famn och det är värt att slå sig några gånger när man till sist landar mjukt!Bamsekramar AC
SvaraRaderaTack snälla ni för fina ord... :)
SvaraRadera