Sorgen är en bottenlös brunn.

Tänk att den aldrig kan ta slut??? Sorgen som jag känner inom mig alltså. För ett tag sen upplevde jag att jag hade kommit en bra bit på väg, men sen husförsäljningen kom påtagligt nära är det som om sorgen har kommit över mig igen med förnyad kraft. Det kom helt oväntat och tidvis är jag så ledsen, så ledsen... Och vad gör man åt det??? Ingenting... En klok person sa till mig för något år sen att det måste väl helt enkelt värka ut. Precis så tror jag att det är i vissa fall. Känslorna måste helt enkelt ha sitt flöde och i mitt fall så måste jag nog helt enkelt få sörja klart. Sörja familjen som gick sönder, relationen som brast och paradiset jag var tvungen att lämna.

Ibland känns det som om sorgen är en bottenlös brunn att ösa ur...