Så går en dag än från vår tid...

... Och kommer inte mer...

Så börjar en gammal kvällspsalm... Så är det ju såklart... Var dag vi lever är unik och kommer aldrig igen... 

Dagen idag har varit en förunderlig och underbar dag fylld med känslor av alla slag... Min fina pappa fyllde 77 år och firade sin första födelsedag på 52 år utan min mamma... Mycket glädje och skratt men samtidigt sorg och saknad... Vi har varit nere i Tykarpsgrottan, i Ignaberga gamla kyrka, kafé Verum och till sist ett besök vid mammas grav där vi lade en ros från vår trädgård... På något sätt fanns hon ju med oss hela dagen... Vi avslutade dagen hemma hos pappa med att stränga om en elgitarr jag lånat för att lära mig spela elgitarr... Det var roligt att se hur takterna satt kvar hos pappa... 77 bast gammal och ackorden finns kvar i fingrarna...

Så grattis än en gång fina pappa och hoppas du får finnas kvar hos oss länge till! Vi behöver dig...