Välkommen till min blogg där jag kommer att bjuda på både yta och djup, eftersom jag är övertygad om att vi behöver bådadera. Min ambition är att försöka göra det seriösa mindre seriöst och det oseriösa mer seriöst.
Have fun!

torsdag 1 januari 2015

Upp till kamp...

Nej, jag har inte blivit röd, om nu någon av mina före detta partikamrater började svettas... För tillfället anser jag att vi som bor i det här landet som kallas Sverige har mycket större problem än vilken färg det är på vår partibeteckning... Jag har en gång bestämt mig för att inte delta i politisk polemik på nätet, varken på fejjan eller här på min alldeles privata egoblogg. MEN, nu är måttet rågat... Det blåser mörka och kalla vindar i vårt en gång så trygga, blågula land. Och... För att kunna möta min egen blick i spegeln på morgonen även fortsättningsvis så måste jag höja min stämma även här... Ni som känner mig IRL vet ju att jag inte direkt är rädd för att säga vad jag tycker oavsett vad andra tycker om det... So here goes...


Ni som röstade på Sverigedemokraterna och är stolta över det... Och på fullt allvar tycker pga att 13% röstade på ett öppet främlingsfientligt parti, så bör man ta det på allvar... Skrattretande tycker jag, då faktiskt 87% röstade på icke främlingsfientliga partier. Mot 87% står sig 13% slätt...


Ett annat roligt argument jag har hört är: Sverigedemokraterna har många bra förslag i sitt partiprogram som gäller vård, pensioner etc. Ja, det har de säkert... Det har alla partier. Men när det gäller Sverigedemokraterna så bleknar de andra förslagen när partiets skrifter och motioner i riksdagen präglas av homofobi, islamofobi och ett förtäckt kvinnoförtryck.


Oavsett om jag vet om människor i min närhet röstar på Sverigedemokraterna eller inte blir jag ibland mållös över vad som kommer genom människors munnar... En del verkar på fullt allvar tro att de är förmer bara för att de råkar vara födda i Sverige.
Ett klassiskt uttalande angående flyktingar: "De ska vara tacksamma att de får komma hit och få hjälp av oss." Jag förstår faktiskt inte varför de ska vara så tacksamma... Vi, etniska svenskar, har råkat födas i Sverige och det ska VI vara oerhört tacksamma för. I det här landet har vi inte upplevt krig på en massa herrans år, vi svälter inte, vi har tak över huvudet, våra barn får gå i skolan etc etc. Man kan bara konstatera att vi har det fruktansvärt bra. Men det är klart... Lite problem har vi ju... Det är ju alltid lika svårt att besluta sig för om man ska ha Iphone 5 eller Iphone 6... Ibland har man kanske inte heller råd att åka på tre utlandssemestrar utan bara två... Det är ju också jobbigt...


Människor som flyr undan svält och krig har inte haft samma tur att födas i rätt land... Vilka är vi då att sätta oss på höga hästar och tycka att de ska vara tacksamma för att vi hjälper dem? Vi borde istället skämmas över vår överdådiga livsstil, som gör att vi i vårt land bidrar i hög utsträckning till att jordens resurser överutnyttjas.


Sen har vi ju ett annat hett ämne... Det ökande tiggeriet... Många av tiggarna är rumänska romer. Favoritargumentet där är ju underbart... " Men, det är ju Rumänien som har gjort fel, inte vi i Sverige." Fantastiskt... Klart att Rumänien behandlar romerna illa, ingen tvekan om det... Men... Legitimerar det oss att bära oss lika illa åt då? Sverige ska självklart agera på ett internationellt plan, men samtidigt finns gräsrotsnivån... Medmänniska hjälper medmänniska... Men är det inte organiserade ligor då tänker säkert någon. Nej, i nuläget har inte myndigheterna några tydliga bevis för att tiggeriet skulle vara organiserat i någon högre utsträckning.


Ja, ska vi då också ta moskébränderna när vi ändå är igång... Som bekännande kristen har jag inget som helst problem med religionen islam. Jag tror på alla människors rätt att tro på vad de vill och rätt att utöva sin religion så länge man följer svenska lagar och inte kränker någon. Däremot har människor i alla tider, och kommer att fortsätta med det så länge mänskligheten finns till, begått övergrepp och illdåd i religionens namn. Låt oss då istället gemensamt hålla dessa förövare ansvariga för sina gärningar och lägg inte ansvaret på religionen.


Till sist vill jag bara säga att jag är otroligt stolt att vara svensk... Jag är stolt över den svenska kulturen och de svenska traditionerna... MEN... Det svenska... Svenskheten... Sitter inte i nationslinjerna... Blir inte hotat av att vi är solidariska med andra människor som inte har haft turen att födas i vårt fantastiska land...


När det kommer till kritan... Från Sverige till Australien, Chile till Vitryssland, Mexico till Japan, Sydafrika till Kanada... Så är vi allesammans människor... Boende på en och samma planet...


Så... Upp till kamp... För medmänsklighet och solidaritet...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar