Ja, det kan man undra över, så här dagen efter Alla Hjärtans dag... När alla tycker att det ligger i kärlek i luften...Vad är det som får människor att bli hjälplöst förälskade i varandra? I den bästa av världar ser en man och en kvinna varandras sanna jag och förälskar sig i varandras själar. Obotligt romantiskt, jag vet...men som jag sa... i den bästa av världar...( Men jag tror faktiskt att det kan hända...).
Då man ofta väljer sin livspartner tidigt i livet är det troligtvis helt andra aspekter som är avgörande för vad som får oss att förälska oss. Vi kommer ut i livet som tämligen omogna individer med svag självkännedom och som en följd av det föga aning om vilka behov vi har. Då kan man fråga sig hur bra oddsen är att vi hittar en person som vi passar bra ihop med redan innan vi kanske ens har fyllt tjugo.
Psykologerna har en ganska cynisk förklaring till förälskelse... Vi letar helt enkelt upp en person som vi kan upprepa barndomens konflikter med. Det vill säga de problem vi upplevde med våra föräldrar. Ta till exempel en man eller kvinna som har växt upp med föräldrar som inte har visat kärlek och respekt och bekräftat honom eller henne. Troligtvis kommer han eller hon att leta upp en partner som inte heller kommer att ge speciellt mycket kärlek eller bekräftelse och sen tillbringa resten av sitt liv med att jaga bekräftelse i det förhållandet eller utanför.
Nej, låt oss alla arbeta med vår egen personliga utveckling och bryta barndomens negativa mönster, så att vi kan ha hela och närande relationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar