Vågar man vara glad...

Somliga dagar kan jag känna en ovan känsla inom mig. Det är glädje eller ska jag kanske drista mig till att kalla det lycka. En känsla jag i alla fall inte känt på flera år. Visst kan jag vara glad tillfälligtvis, men jag talar om hjärtats glädje. När man känner glädjen eller lyckan i djupet av sitt hjärta. När jag känner den här känslan inom mig känner jag mig som Bambi på hal is. Hur ska jag göra... Vågar jag... Det låter kanske konstigt men jag har glömt bort hur man är och hur man gör när man är glad och lycklig. Framförallt måste jag erkänna att jag vågar inte riktigt. Vad händer om jag låter mig svepas med av lyckans stormvindar eller glädjens rus... Faller jag hårdare då än om jag stannar kvar i olyckans dal? En strof ur en dikt av Maria Wine kommer för mig och får avsluta idag:

Just nu 

känner jag mig så lycklig

att jag vågar be dig dela min glädje

men också be dig om ett råd:

Hur ska jag handskas med denna glädje

så att den inte snubblar över sig själv

och blir till en ny sorg?