De senaste dagarna när jag har slagit på radion har den här låten spelats på radion. Som vanligt lyssnar jag mycket på texten och alltid hittar jag något som talar till mig på något sätt. Jag brukar lite skamset tänka att jag nog är en ovanlig musiker som lägger större vikt vid orden än musiken. Men kanske har den här sången något att säga mig just nu. Så många tankar som har fyllt mitt huvud på sista tiden om skuld, misslyckande, bristande tillit och tvivel. Den förtärande oron över om mitt beslut var fel beslut. Ibland letar jag vilset efter styrkan att övertyga mig själv om att det kommer att ordna sig. I sådana stunder kanske jag ska lyssna på den här sången...
söndag 5 februari 2012
Moving on...
De senaste dagarna när jag har slagit på radion har den här låten spelats på radion. Som vanligt lyssnar jag mycket på texten och alltid hittar jag något som talar till mig på något sätt. Jag brukar lite skamset tänka att jag nog är en ovanlig musiker som lägger större vikt vid orden än musiken. Men kanske har den här sången något att säga mig just nu. Så många tankar som har fyllt mitt huvud på sista tiden om skuld, misslyckande, bristande tillit och tvivel. Den förtärande oron över om mitt beslut var fel beslut. Ibland letar jag vilset efter styrkan att övertyga mig själv om att det kommer att ordna sig. I sådana stunder kanske jag ska lyssna på den här sången...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag lyssnar oxå alltid mest på texten. Därför har jag svårt för sånger där man inte hör vad de sjunger om eller det bara finns fyra ord som skrikes ut till larmande "musik". Däremot lyssnar jag gärna på en sång på ett annat språk där jag inte förstår texten men förstår den ändå!! Sånger har hjälpt mej många gånger till både svåra och bra beslut. Det är inte konstigt att du börjar ifrågasätta nu när du fått distans. Det är naturligt i sorgeprocessen. Att det finns både sorg o glädje i det beslut du tog betyder inte att det var fel! Kramizar
SvaraRaderaSkönt att få bekräftat att jag inte är helt koko i huvudet, bara för att jag är så ledsen nu för att allt blev som det blev. Tack ACS!
SvaraRaderaSom du vet Maria så har jag också varit där. Den där envisa känslan av att man gjort fel val i livet hängde sig kvar länge. Men mitt liv har blivit helt fantastiskt sedan jag väl kom på fötter. Kan svära på min pappas grav att jag aldrig mått så bra som nu. Och jag har gjort det på egen hand. Du är en stark kvinna! Du är snart där! Kram Karin
SvaraRaderaTack Karin! Jag behöver verkligen all uppmuntran jag kan få just nu! Jag tror väl också jag kommer att komma på fötter så småningom och må mycket mycket bättre... Kram!!!
SvaraRadera