Too much love will kill you.

Too much love will kill you... Är det så? Nej, det vill jag inte tro... Men ett är säkert och det är att det kan göra ont att älska och att gränsen mellan hat och kärlek är hårfin. Men för mycket kärlek kan det aldrig bli. Man måste bara våga välja kärleken när den kommer till en. Man måste våga förlora fotfästet en stund för att vinna världen. Man kan aldrig veta om kärleken kommer att bestå. Om den blinda förälskelsen kommer att djupna till bestående kärlek. Ibland räcker det inte att älska varandra. Det kan bli för svårt i längden att leva tillsammans och då kan kärleken sina. Då måste man släppa taget och låta den andre vandra vidare på sin livsresa. Det är väl det som är det svåra i kärleken... Att släppa taget om den andre utan hat och ilska. Frågan är om det är möjligt då man en gång har älskat varandra djupt. All ilska och allt hat har naturligtvis sin källa i sorgen över den kärlek som gått förlorad.

För egen del kan jag bara säga att jag har älskat och förlorat. Såren efter den brustna kärleken är djupa och innan de har läkts kommer jag inte att våga älska igen...