Jag älskar barn... Eller jag fullkomligt avgudar barn... Mina egna, andras... Alla barn.. Jag skulle kunna haft minst fyra-fem egna barn om livet hade velat så... Men nu ville inte livet så, och jag är oändligt tacksam över de två barn jag har. Dessutom har jag två "barn", som numera är vuxna, som jag känner för som mina egna...
Det enda problemet är att jag är en mes framförallt när det gäller mina egna barn... Jag gör allt för dem, har svårt att säga nej och klarar inte av att göra dem besvikna... Det gäller egentligen alla som på något står mig nära... Jag är alltså en total mes i nära relationer, men en tuffing i övrigt... Hur det nu går ihop...
Men barn handlade det om ursprungligen... I över fem veckor har jag levt barnliv och jag älskar det, men samtidigt måste jag erkänna att det tröttar... Det tröttar att vara ensam vuxen, att planera, att ta beslut och att sätta gränser...
Men samtidigt hade jag inte bytt bort det liv jag lever om jag hade fått välja... På eftermiddagen idag hade jag förmånen att bli inbjuden till firande av en högst bedårande liten flicka som fyllde ett år på samma dag som jag fyllde 48... Fantastiskt att få umgås med henne... Och alla människor som finns i hennes liv... Ibland är livet alltför gott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar