Eva Dahlgren sjunger såhär i en sång som jag tycker mycket om:"Ge mig en plats på jorden, inte nödvändigtvis i solen. Men ett eget fönster mot gatan, som jag kan öppna och stänga som jag behagar". De textraderna säger ganska mycket om var jag befann mig för fyra år sen... Det enda jag ville ha var en fristad, ett eget hem där jag kunde vara mig själv och få lite lugn och ro för själen. Mina förväntningar på livet var inte större än så. Människor som inte känner mig så väl märkte säkert ingenting alls på mig, men inuti var jag liten, osäker och strykrädd... Minns att jag första tiden i mitt hus alltid hade persiennerna neddragna... Bara då kände jag mig trygg... Persiennerna neddragna och dörren låst...
Nu...Fyra år senare vill jag knappt tänka på hur jag mådde... Kan bara konstatera att jag har återvänt från de döda och är mig själv igen... Märkt på olika sätt... Ja, men också stärkt...
Då var det enda jag begärde en plats på jorden, men idag vet jag att jag har en plats i solen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar