Kvinnan som gav mig livet...

Ikväll har jag saknat henne mer än vanligt... Min mamma alltså... Kanske är det för att jag fyller år imorgon och jag vet att för 48 år sedan gick hon fram och tillbaka med stor mage på Hässleholms BB. På den tiden fick ju inte papporna vara med, så pappa gick fram och tillbaka på Rödakorsgatan i Tyringe... 

Min mamma var en ängel och en varginna på en och samma gång... Varje gång jag behövde hennes öra lånade hon mig det och varje gång jag behövde gråta fanns hon där och torkade mina tårar... På samma sätt blev hon en varginna så fort jag på något sätt var hotad... Hon stod som min förkämpe med svärd i hand på barrikaderna... Beredd att ge sitt liv för mig... Hon tokälskade mig, jag kunde alltid räkna med hennes kärlek även om alla andra skulle svika... 

Så en kväll som denna, kvällen innan min födelsedag, saknar jag henne mer än någonsin...