I kvinnors ögon...

. 

Så skriver Ulf Lundell i en av sina låtar... I kvinnors ögon blänker det av vemod och av lust... Just idag kan jag nog erkänna att i mina ögon har man mest kunnat skymta vemod... Kalendern talar om för oss att det är sommarens sista dag och min själ värjer sig och vill bara skrika NEJ... Jag, som normalt sett brukar vara ganska bra på att gilla läget och njuta av det som jag befinner mig i just nu, sörjer sommaren... Nu är det slut på loja dagar i solstolen med ett glas kallt rosevin i min hand och solen som värmer min kropp... Loja dagar i solen med tid för tankar på svunna kärlekar, romanser för stunden och framtida förälskelser...

Trots att jag älskar alla årstiderna och deras växlingar känns det vemodigt den här dagen som på många sätt symboliserar slutet på sommaren... En underbar och fantastisk sommar som på alla sätt har innehållit allt en sommar ska innehålla... Men ändå... Är jag inte redo... När alla skriver på Facebook att de är redo för vardagen och för hösten så vill jag bara skrika: Men det är inte jag!!! 

Men likväl kommer hösten och vardagen igen smygande på mig ... Och jag vet... För eller senare resignerar jag och ger efter... Och visst är hösten vacker med sina färgskiftningar och sina dofter... Och jag vet ju... Efter höst kommer vinter och sen så småningom våren... Och efter våren en ny sommar...