Vem sätter vem på piedestal egentligen???

På tal om att ha höga krav på män, så undrar jag ibland över mig själv och min bild av de män jag fattar tycke för... Många gånger är jag själv rädd initialt att en man ska sätta mig på en piedestal och inte se alla mina fel och brister... Någon gång uttryckte jag detta till en kompis och hon sa helt enkelt att det är väl självklart att de ska sätta  dig på en piedestal... Det är väl härligt??? Nja, tyckte jag... Men de senaste dagarna har jag börjat fundera över om det kanske är så att det är jag som sätter männen på piedestaler... Och sen blir besviken när de inte håller måttet... Ja... Kanske är det så...


Fast egentligen tror jag inte själv på det... Sanningen är nog den att en del män jag har träffat på är ganska bra på att sätta sig själva på piedestaler... Uttalanden som... Jag kan kvinnor, jag vet hur man ska tala till kvinnor, jag är psykiskt och fysiskt stark, jag har god självkänsla, jag "kan" det här... Många gånger vet de lösningen på allting i mitt liv också... Till och med på sådant som jag inte själv uppfattar som ett problem... Ja, listan kan göras mycket längre på allt jag har fått omtalat för mig att de här männen kan, som jag på något sätt har beblandat mig med... Och efter ett tag inser jag ju att självinsikten hos de flesta inte är extremt hög... Jag skulle snarare vilja säga att ju mer man har behov av att framhålla ovanstående egenskaper desto osäkrare och vilsnare är man...


Nej, min längtan är av ett helt annat slag... Min längtan söker efter en man som inte ständigt har alla svar, som inte ser saker i svart och vitt utan i regnbågens alla färger och som liksom jag ständigt nyfiket blickar runt nästa hörn och undrar vad man kan lära sig härnäst...

Waiting for Mr Right

Ja, jag vågar knappt erkänna det... Med tanke på hur störd jag är över den i min ögon fördomsfulla bilden att alla kvinnor bara går omkring och väntar på att den rätte ska komma in i deras liv och göra det fullkomligt, så vågar jag knappt erkänna att jag också väntar på den rätte... MEN däremot bär jag inte på någon naiv förväntan att en man ska "göra mig hel"... Jag är i skrivande stund egentligen oerhört nöjd med mitt liv som det gestaltar sig nu, men på sikt önskar jag ändå att återigen ha en man vid min sida... Men, med tanke på hur kräsen och nogräknad jag är när det gäller män, åtminstone när det gäller nära relationer, så kommer det förmodligen att ta tid innan jag tycker att någon duger. Hittills har det ju inte dykt upp någon som har motsvarat de förväntningar jag har på en man jag eventuellt skulle vilja inleda en seriös relation med...


Men man behöver ju inte alltid ha seriösa relationer... Det är också en fördom som finns om kvinnor... Att det enda vi är intresserade av är seriösa relationer som handlar om att bo ihop eller tom gifta sig... Hemska tanke... Bara skojar, tom jag kommer nog att gifta mig en dag, även om jag är ganska cynisk många gånger när jag sitter på orgelpallen och spelar på vigselgudstjänster... Jag brukar titta ner på brudparen och fundera över om de vet hur hög skilsmässostatistiken är... Taskigt, eller hur?


Jaja, i väntan på Mr Right bidar jag min tid och har mina ibland seriösa och ibland mindre seriösa små äventyr med det motsatta könet...