Mellan raderna

Jag vill ha en man som kan läsa mellan raderna. En som inte bara tycker att jag är glad, rolig, spännande, snygg etc. Utan en som kan se allt det andra också.

En kollega till mig sa en gång till mig:" Du är fascinerande... Samtidigt som du är både tuff och stark, så är du också så väldigt bräcklig. Du är starkskör." Jag minns det samtalet än idag. Jag minns att jag tänkte på hur träffsäker hans analys av mig var. Jag kände mig sedd.

Så det är där min längtan finns... Efter en man som kan läsa mellan raderna...

 

Jag är förälskad i min framtida man.

Ja, det är faktiskt sant... Jag går omkring och är alldeles förälskad... Kanske är det månen... Eller våren... Eller något helt annat... Men förälskad är jag... Jag bara väntar på att han ska uppenbara sig för mig... Mannen i mitt liv alltså... Riddaren på den vita springaren... The one and only... Och när han kommer så kommer jag att förstå att han är den rätte... Jag kommer att höra ljuv musik, bli alldeles knäsvag och se små feta änglar flyga kring mitt huvud...

Nej, jag håller inte på att bli tokig, men den här månen ställer till det... Makes me more lovesick than usual...

Men som de kloka säger... (Jag är alltså inte en av dem). Allt har sin tid och allt kommer i rätt tid, så som vanligt gäller vila i väntan...

Ps. Till alla er män som läser detta och inbillar er att det är riktat till er speciellt, så kan jag bara säga att ni är helt fel på det... Moahaha... Ds.

I mitt nästa liv ska jag bli basist i ett hårdrocksband.

Ja, det är inte många som känner till min hemliga dröm... Nämligen att vara basist i ett hårdrocksband. Nu tänker säker några att det är ju inte försent ännu. Men då ska jag vara brutalt ärlig... Det duger såklart inte att stå i någon replokal och spela... Jag hade ju självklart velat bli världskändis och känna mycket pengar... Och det är... Om man ska vara lite ärlig och framförallt realistisk... Försent... Men man kan ju alltid drömma, eller hur? Och om det skulle visa sig att jag har valt fel religion, dvs. jag kanske borde ha varit hindu istället för kristen, så kanske jag får en andra chans...

Vad ska jag göra med alla mina känslor?

Det ska inte mycket till för att rubba mina cirklar... Ja, jag vet... Jag framstår alltid som så jäkla cool... Ja, kanske inte alltid... Eller kanske aldrig... Men hursomhelst så ska det inte mycket till för att sätta igång en massa känslor i min kropp och i min själ. En låt kan ta mig från himmel till helvete på noll sekunder och en annan tillbaka igen på samma korta tid... En doft kan få tiden att stå still eller flytta mig decennier bakåt i tiden... För att inte tala om gamla foton på tider som har flytt... Som om jag hade rest tillbaka i tiden, så är jag där i stunden, med samma känslor och samma upplevelser som då...

Allt det här är att vara människa, att leva med det bitterljuva i att minnas och stundom återuppleva det förgångna genom foton, dofter, musik... Men ibland blir det för mycket... Och då vet jag inte vad jag ska göra med alla känslor...