Så var den då över. Den här sommaren då vi äntligen fick gå på konsert igen. Vi hade ju inför den här sommaren samlat på oss ett antal uppskjutna konserter från pandemiåren. Dessa har vi nu efterhand avverkat och de flesta har varit helt fantastiska. Många av de artister, vars konserter vi har varit på, har dessutom varit artister som har gjort avskedsturnéer. Det har naturligtvis varit extra roligt att gå på de konserterna. Samtidigt har de tillfällena även kantats av lite sorg över alla de artister som slutar framträda.
Första helgen i september var magisk, då vi på fredagkvällen var på konsert med The Ark på Mölleplatsen i Malmö. En reunionkonsert med alla deras topplåtar och konserten genomsyrades av passion och spelglädje. Ola Salo är en sann estradör. På söndagkvällen satt vi i konsertsalen på Malmö Live och lyssnade till en annan musiker som också trivs på scen, nämligen Mikael Wiehe. En fantastik konsert med stor närvaro från huvudpersonen, fantastiska arrangemang av låtarna och duktiga medmusikanter.
Andra ”gubbar” vi har lyssnat till denna sommar är bland annat Sting, Uffe Lundell, Thomas Ledin och tidigare i våras Bryan Adams. Både Sting och Bryan gjorde suveränt ifrån sig och bjöd publiken på både gamla godingar och nyare hits, samtidigt som de njöt av att möta sin publik igen. Ledin gav oss en härlig tidsresa med sina låtar, men verkade lite trött…
Finns också ett par konserter, där vi inte tyckte artisterna levererade. Faktiskt min favorit Uffe och mina favoriter vad gäller hårdrock: Whitesnake.
Hursomhelst är det något särskilt att gå på konsert och då särskilt under sommaren. Inte mycket slår att tillsammans med några tusen andra lyssna till härlig musik under några timmar en ljummen svensk sommarkväll.
