Lust till liv...

Efter mer än två veckors sjukdom totalt så är jag så grundligt trött på att vara sjuk så jag har inte ord... Alltihop började för lite mer än två veckors sedan med en hes hals och sedan tog det några dagar innan det bröt ut helt. Sedan det bröt ut har jag mer eller mindre kapitulerat inför sjukdomen. Brukar ju vara bäst att göra så... Vila och ta det lugnt och inte springa runt som en dåre och hålla på med sju saker samtidigt... Vem  gör så tänker du nog nu... Jo, faktiskt gör jag så ibland. Många brukar säga att man inte får något gjort om man håller på med för mycket samtidigt, men jag håller faktiskt inte med, jag brukar få mycket gjort. Jo, det är sant. Men denna gången har jag lagt band på mig själv och faktiskt ägnat mig åt att var sjuk på heltid. Men inte har det hjälpt nämnvärt!! Det har tagit fruktansvärt lång tid att blir frisk, och ärligt talat är jag inte frisk ännu. Ont i halsen och trött... Fattar faktiskt inte hur det kan hålla på så här... Börjar snart tro att jag aldrig blir frisk igen...


Men nu var det ju inte meningen att deppa ner alla totalt här. Jag tänkte ju egentligen skriva om min lust till livet. Lusten som spirar som aldrig förr efter all denna passivitet under sjukdomen... Jag vill så mycket så jag fattar inte hur jag ska få tid till det... Jag saknar mina vänner och mina arbetskamrater så jag skulle vilja att ni var här allihop just nu... Jag vill gå på restaurang, gå på pub, promenera, ha långa samtal om livet, gräva i jorden, läsa böcker, baka, laga mat, dricka vin, sjunga sånger om livet, kramas med någon jag tycker om...


Kort sagt... Suga märgen ur livets ben...  Så... Carpe diem alla därute...

Jag är en hamster...

Jo, så är det faktiskt... Jag är en hamster som springer runt i ett hamsterhjul... Åtminstone känns det så... Ja, missförstå mig inte nu... Jag gillar det mesta jag gör i mitt liv. Men jag har kommit att ogilla formen för mitt liv. Mitt liv är uppstyckat i aktiviteter som på sin höjd varar 2-3 timmar åt gången om jag har tur. Andra gånger kan de vara kortare tid... Ja, jag vet, många har det så, men jag har börjat bli "fed up" med att leva så. Speciellt när arbete och fritid flyter ihop, och aktiviteterna avlöser varandra från morgon till sena kväll.


På sista tiden har jag börjat längta efter fri tid, alltså inte bara fritid, utan just fri tid. Dvs helt obokad tid då jag bara kan göra vad jag har lust till för stunden utan att ha en tid att passa... Kan ärligt talat säga att jag sällan har en dag i kalendern som inte har minst en eller flera aktiviteter inbokade. Låter kanske kul, vet inte... Såklart är det mycket av det jag gör som är superkul egentligen, men tyvärr har det börjat att bli mindre roligt även det som jag normalt gillar, just på grund av att det blir ännu något i kalendern som ska göras...


Så jag har börjat fundera över om jag egentligen vill leva så... Men jag har inte kommit någonstans i mina tankar om vad jag ska sortera bort i mitt liv... Svårt val...


Men under tiden jag funderar har livet kommit på ett sätt att ge mig välbehövlig vila... En hejdundrande influensa kom som ett brev på posten nu under ledigheten... Och inte blev jag frisk heller tills det var dags att börja jobba... Så här sitter jag nu... Ont i huvud, hals och öron med en rinnande näsa och rinnande röda ögon och med en stor medvetenhet om vad livet försöker säga mig... Slow down sister, take it easy... Och jag inser ödmjukt att jag måste lyssna...