Dagarna efter jul har bjudit på länge efterlängtad och välbehövlig vila. Som ett brev på posten kommer också alla stressreaktionerna med full kraft, både psykiskt men nu också fysiskt. Jag drömmer mardrömmar varje natt, vaknar med kroppen i full stridsberedskap och en oro i kroppen som är svår att stilla. Trots all sömn... En outsinlig och obeskrivlig trötthet. Min kropp fullkomligen skriker till mig: TA DET LUGNT!! Annars kollapsar systemet.
Många ser hur jag mår, alla vill väl... Men goda råd som att jag måste lära mig att släppa saker, tänka positivt, prioritera etc. De får mig faktiskt bara att må sämre . Jag vet redan det där, och tro mig, hade jag klarat av det hade jag gjort det.
Min pappa sade till mig häromdagen att jag hade förvandlats till en zombie. Det vill säga att jag bara gjorde saker utan att vara närvarande... Inte roligt att höra alls.
För tillfället kan jag inte läsa en bok, följa instruktioner och minsta stressmoment får mig att må urdåligt.
Det värsta är egentligen att måendet kan skifta så från dag till dag. Vissa dagar känner jag mig som mig själv igen och andra dagar är bara mörka... Detta kan säkert förvirra många av er som känner mig... Hur kan hon vara så sliten och trött som är så glad??? Ja, glad blir jag ofta när jag träffar människor, eftersom jag i grund och botten älskar att möta människor i alla sammanhang.
I skrivande stund är jag egentligen bara säker på en sak... Jag måste förändra mitt liv... Mer kärlek, mer musik, mer natur är lite av den medicin jag tänker ägna mig åt under 2017.
Jag tänker ta min kropp på allvar... Jag tänker inte låta min själ och kropp kollapsa och vid den här tiden nästa år har jag för avsikt att må mycket bättre. Over and out.
