Ja, så sjunger Melissa Horn i en av sina sånger och jag kan verkligen känna igen mig i den meningen. Ibland känns det som om jag har längtat hela mitt liv efter något som jag inte kan greppa om. Att det finns ett tomrum inom mig som väntar på att fyllas. Med risk för att låta platt, så handlar det om något så enkelt som gemenskap med någon annan, en själslig gemenskap som sträcker sig utöver familj- och vänskapsband. Vid ett par tillfällen i livet har jag funnit det jag söker, men det har inte varit beständigt... Men, trots det finns längtan kvar och jag är säker på att någonstans finns en person hos vilken jag kan finna just det jag söker... Så det finns inget annat att göra än att vila och vänta i den förvissningen... Jag avslutar med ännu ett citat ur sången ovan:
"Det finns en fara i att aldrig hitta vägen, och det finns något vackert med att vandra den ändå..."
