Efterlyser: ork och lust.

Orken är tappad och lusten försvunnen... Och jag vet faktiskt inte var jag ska hitta något av det igen... Det kvittar på något sätt hur jag vänder och vrider på allt... Jag har för mycket att göra på alla fronter  och har för mycket problem av olika slag i mitt liv. Just nu känns livet övermäktigt och hade jag kunnat hoppa av och sticka till Karibien ett halvår hade jag gjort det... 

Tröttheten är överväldigande och hur jag än vilar och sköter om mig så försvinner den inte... Utmattningen ligger och lurar runt hörnet och jag balanserar ideligen på gränsen... Jag vet det, men ser inte hur jag ska förändra mitt liv, förutom att jag naturligtvis kan flytta till en etta med kokvrå eller nåt... 

Jaja, det känns mörkare än mörkast just nu... Men imorgon känns det säkert bättre... Och då är det bara att göra som vanligt... Kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och kämpa på...

Jag dansar helt enkelt inte tillräckligt..

Just nu känner jag mig som Jack Nicholson i The Shining... Too much work and no play... Makes me cranky and moody...

Ja, så är faktiskt mitt liv just nu... Väldigt mycket arbete och när jag väl är ledig måste tusen saker fixas hemma... Det kan väl vänta tycker någon säkert nu... Nej, det kan inte vänta när Gud har bestämt sig för att skapa ett lokalt syndafall i mitt lilla lusthus... I helgen var det en sjö därinne, mögel på väggarna och det gamla träskåpet är nästan förstört... När sånt händer kan det inte vänta, det måste tas itu med.

Men vad ska man göra då för att muntra upp sig själv när livet ter sig på det här sättet??? Jo, jag har faktiskt den perfekta lösningen!! Man ska dansa!!! Det finns nästan inget så befriande och glädjefyllt som att dansa... Kanske inte alla känner så, men jag gör det definitivt! Så hädanefter tänker jag se till att dansa betydligt mer än jag brukar, och ni som känner mig vet ju att jag brukar dansa mycket... Ensam hemma.., sent på nätterna... Och ibland naken...

En sak är säker... Det har helt enkelt inte varit tillräckligt mycket dansande på sista tiden...

Breathless i Provence

Tänk vad en sång snabbt kan förflytta en människa i både tankar och känslor... 

Sommaren 2000 var jag på semester i Provence med mannen som senare blev mina barns pappa. Barnen hade ännu inte kommit till oss och ärligt talat fanns det väl redan då en del i förhållandet som var lite knackigt... Men skam den som ger sig... Ni som känner mig IRL vet ju att jag inte ger mig så lätt. Vi passade ju så bra ihop på alla sätt tyckte alla... 

Vi hyrde en gård tillsammans med vänner. Ett stort hus med tolv bäddar, pool och utomhuskök. Två stora fikonträd nere vid poolområdet fanns också. På gångavstånd fanns en vingård som svenska Vin- och Sprit då ägde. Vi var där i juli månad, då lavendelfälten blommade som vackrast och Provence visade sig från sin bästa sida... Allt var perfekt utom en gnagande inre oro över att allt inte skulle gå så bra som jag ville för oss...

Men jag minns speciellt en tidig morgon... Jag hade satt mig i bilen för att köra och köpa färskt bröd i närmaste by... Min oro gjorde sig påmind... Plötsligt var den där på radion... "Breathless" med "The Corrs" ...  "And if there's no tomorrow, and all we have is here and now, I'm happy just to have you, you're all the love I need somehow." Orden lugnade mig, fyllde mig med trygghet och tillförsikt att på något sätt skulle allt ordna sig... 

Resten av semestern kunde jag koppla av och njuta... Och visst ordnade det sig, på ett sätt. Vi fick två fantastiska barn och hade ett antal fina år tillsammans. Att vi sen inte lyckades leva hela livet tillsammans är naturligtvis en sorg, men en relation är dynamisk och består av individer som ständigt utvecklas och gör olika val i livet. Ibland avviker människor från varandras livsvägar långt innan man inser att relationen är över. Och ibland blundar människor för det faktum att deras relation är över och lever vidare som om inget har hänt...

Jag kommer för alltid att vara tacksam över våra två fantastiska barn och allt vi fick dela med varandra och med dem.