Mi casa, su casa

När vi flyttade till Lyckebo var vi båda rörande överens om att vi ville att gården skulle bli en plats där våra nära och kära kunde ses, umgås med varandra över en bit mat och trivas i allmänhet. Med tiden har Lyckebo också blivit en mötesplats för gamla och nya bekantskaper och det går inte många dagar mellan att det dyker upp någon här. En det vill bara köpa ägg, andra tittar in för att säga hej och många är naturligtvis bjudna hit med anledning av någon trevlighet. 

Det har inte gått ens tre år sen vi flyttade hit och när jag tänker tillbaka på alla fester vi anordnat blir jag varm i hjärtat. Födelsedagsfirande, jul i dagarna tre, spontangrillfest, midsommarfirande med proseccopicknick vid Tjörnarpssjön, ”After christmas”- middag… Listan skulle kunna göras ännu längre. 

Vi är välsignade som har så många härliga människor i våra liv och jag känner stor glädje och tacksamhet över alla er som vill komma till Lyckebo och dela en stunds liv med oss. 

Vår dörr är öppen, en kopp kaffe eller te fixar vi på några minuter och sen hänger vi en stund…

Välkommen!

Minns knappt var jag var i måndags...

Det är faktiskt sant... Det har hänt så mycket senaste veckan, så jag minns knappt vad som hände i måndags. Egentligen började allt förra söndagen så två av mina kusiner var här med sina familjer och det grillades och dracks vin för hela slanten... Dagen därpå var det dags för Stehagsskolans dansuppvisning... Och jag säger bara... Wow, vilken upplevelse!! Härligt att se 300 elever dansa samtidigt och ge järnet till en massa mello-låtar...
På tisdagen var det så dags att träffa ytterligare några kusiner och faster och farbror, då ett kusinbarn tog studenten... Härligt som vanligt att träffa familjen...
Onsdag var det fest IGEN... Denna kvällen tillbringades i Lomma i en arbetskamrats härliga trädgård, där jag och mina arbetskamrater hade ordnat knytkalas för att fira två arbetskamrater som slutar i församlingen. Det blev en fantastisk kväll med glädje och gemenskap.
Torsdag var det festivaldags... Sweden Rock Festival var målet och TOTO huvudattraktionen... Tala om att de levererade... Jag var i sjunde himlen när de körde "Hold the line"... Av en händelse snubblade jag över ännu en kusin där på kvällen... Och nej, jag har inte hundratals kusiner... Jag har bara lyckats träffa sex av de på mindre än fem dagar... Otroligt men sant...
I fredags var det dags för en av årets absoluta höjdpunkter på jobbet... Avslutning för vuxen-barnverksamheten i kyrkan med efterföljande pannkaksfest... Dagen avslutades sedan med lite rosévin och härligt snack tillsammans med en kompis på 1 rum och kök i Eslöv...
Förstår inte varför jag var så trött igår... :-)
Veckan kröntes idag med jobb... Högtidlig avtackningsgudstjänst i Lomma kyrka med efterföljande fest i församlingshemmet...
Nu sitter jag här sent på söndag kväll och reflekterar... Kan inte annat än att känna mig oerhört tacksam för allt jag får vara med om i mitt liv... Alla människor jag möter... Familjen och släkten, alla mina vänner och mina arbetskamrater och inte minst alla jag möter i mitt yrke... Jag är helt enkelt oerhört lyckligt lottad...

Jag har separationsångest och saknar julen...

Det är faktiskt sant... Jag längtar redan till nästa jul och mer glöggdrickande och annat myspys... Idag har jag slaktat julgranen, plockat ner adventsljusstakarna och alla tomtar och änglar. Min polska julkrubba fick också förpassas ner i lådan med julsaker. Numera vet jag att det finns julkrubbor med romerska soldater som hugger ihjäl små barn och tänker att självklart måste jag komplettera min krubba med en sådan soldat till nästa jul.


Granen var nog glad att döden dö, då den just idag faktiskt har börjat barra fanatiskt. Som för att säga: Hör du du... Nu är det dags, du kan inte skjuta upp det längre... Hela dagen har gått åt för att plocka undan julen, och det säger en del om vilken julfreak jag är. Hemma hos mig är det jul i alla hörn och jag kan inte få nog av jul... Men jag ska vara tydlig på en punkt... Hemma hos mig är julen RÖD... Och lite guld här och där förstås... Så Ernst... Sorry... Men din vita jul går inte hem hos mig. Du kan springa omkring barfota och måla pinnar vita hur mycket du vill... För mig är vit en kall färg och passar inte alls på julen tycker jag. Julen handlar om värme och kärlek och rött är en färg som påminner oss om blod, liv, kärlek och lust. Och det är så jag vill ha det och så jag vill leva...

Jag behöver en man jag kan dricka champagne med...

Så här i årets sista timmar kan jag bara konstatera att jag är en oerhört lyckligt lottad person som lever ett välsignat liv. Jag har två barn som jag älskar över allt annat på jorden( även om de driver mig till vansinne ibland) och en riktigt fin pappa( som också driver mig till vansinne ibland). Jag har ett arbete som känns en heder att få utföra. Sist men inte minst så äger jag mitt eget hus, har en egen trädgård(som inom sinom tid jag kommer att förvandla till ett paradis) och jag är markägare. Utöver allt detta är jag berikad med en stor mängd vänner av minst sagt olika slag och en stor spretig släkt...

Så jag kan inte annat än känna mig välsignad. Men ändå... Så här när tolvslaget närmar sig och det är nytt år om några timmar... Så känner jag att jag behöver en man jag kan dricka champagne med... 😉

Gott nytt år!

Värsta julnörden... Guilty as charged...

Det är bara att erkänna det... Jag är värsta julnörden... Jag älskar allt med julen... Ljusen, pyntet, blommorna, maten, kakorna, godiset, tomtarna, änglarna, sångerna, Lucia... För att inte tala om julklapparna och julgranen... Jag är bokstavligt som ett barn på julafton... Fast jag är det redan i mitten av november och fram till i mitten av januari... Finns nästan inget som gör mig så lycklig som när jag får sätta fram adventsljusstakarna... Låter det nördigt??? Ja, det är inget mot vad det är...

Men en sak jag inte gillar, är när människor stressar för mycket kring julen och beklagar sig över hur jobbigt och stressigt det är med julen... Och då tänker jag alltid: Men så skit i det då! Allt som känns som måsten och krav, bara dumpa det... Vill du inte baka, skit i det... Vill du inte asa in en julgran, skit i det... Vill du inte ens fira jul, skit i det... Brutala ord kanske, men vi har faktiskt alltid ett val...

Julen handlar för oss som är kristna om att fira Kristi födelse och det är en glädjens fest. Det är inte menat att vara en tid fylld av press och stress. Förutom att detta ska vara en tid av glädje ska det också vara en tid av avkoppling och njutning. Vi har möjlighet att vara tillsammans med nära och kära och verkligen njuta av varandras sällskap.

Så varför förstöra allt detta med press och stress? Ta istället tillfället i akt att ta vara på varandra, njut av de fina stunderna tillsammans och ladda batterierna inför ett nytt härligt 2014...

Fredagsfeeling...

Idag har jag en sån go´ fredagsfeeling inom mig... Efter en vecka med en högmässa, ett dop och fyra begravningar känns det gott att åka hem och veta att nu är det freeedag!!!

Med ett glas vin i handen ska jag nu diska efter gårdagens gäster. Även om de inte är mina släktingar genom blodsband står de mitt hjärta mycket nära och jag är tacksam över att de vill vara i mitt liv. Jag kommer ju aldrig att bli varken moster eller faster till någon, så jag får nöja mig med att vara en "mosterwannabe". Men det är inte det sämsta det. Idag återstår disken... Men med ett glas vitt vin så löser sig allt...Dessutom har jag kvällens middag med en gammal god vän att se fram emot...

Dagar att komma ihåg...

Ett bevingat ord lyder så här: "Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns." I dag är en sådan dag man kommer att minnas. En mycket speciell tjej konfirmerades idag och jag hade äran att bli inbjuden till denna fina dag. Först själva konfirmationsgudstjänsten i Trollenäs kyrka, där det kändes nästan som lyx att få sitta i kyrkbänken och bara delta i gudstjänsten i böner och psalmer. Sedan den efterföljande festen i den beryktade maskinhallen på ryet i Öslöv. Denna maskinhall som redan tidigare har fått genomleva både bröllop och 9-årsparty. Att få sitta ner och njuta av god mat i sällskap av goda vänner gör att livet känns gott igen åtminstone för några timmar. Kärleken och värmen idag i maskinhallen var påtaglig och man kan inte annat än känna tacksamhet över en sån här dag, som läggs på hög bland dagarna att komma ihåg...

Ett närmast erotiskt förhållande till sushi.

I somras mitt i all flyttstressen hade jag förmånen att bli inbjuden till en sushikväll i Lund. Spännande tyckte jag, men jag måste erkänna att jag gick dit med viss vånda. Jag kände nämligen bara en person på festen och misstänkte att festens gäster i övrigt bestod enbart av tjugofemåriga killar. Som tur var hade jag inte rätt i min misstanke utan festen bestod av folk i alla åldrar och såklart inte bara män... Det bjöds på alldeles utsökt sushi och till bordsgranne hade jag en ung man som jag försökte konversera lite med. Han svarade inte när jag tilltalade honom så jag lade min hand lätt på hans arm för att påkalla hans uppmärksamhet. Det skulle jag aldrig ha gjort. Han ryckte till helt oväntat och sa lite abrupt: "Stör mig inte när jag äter, jag har ett närmast erotiskt förhållande till sushi." OK, tänkte jag, bäst att göra som han säger... Jag gillar också sushi, fast inte riktigt på det sättet... Nåja, vi åt och sen var det dags för att spela något märkligt tärningsspel. Jag som hade huvudet fullt av flytt, renovering och separation och dessutom hade druckit ett par öl slutade lyssna på reglerna redan efter regel nummer ett. Jag lovar, det förklarades regler i minst tio minuter. Jag tänkte krasst att jag fattar väl efter ett tag... Tji fick jag. Varenda gång jag skulle kasta de där tärningarna gallskrek folk av förtjusning. Hur jag än gjorde bröt jag mot någon lustig regel. Man fick inte vidröra brickan, man fick inte ta upp den minsta tärningen först etc etc. För att göra en lång historia kort, så förlorade jag stort. En sak är säker sushi äter jag gärna och ofta, men tärning kommer jag aldrig mer att spela...

En känsla av sammanhang.

I lördags kväll somnade jag med ett leende på mina läppar och mitt emellan de två viktigaste personerna i mitt liv, nämligen mina barn. Innan på dagen hade vi varit på släktträff i Helsingborg och träffat min pappas syskon med familjer. Så roligt att ses igen och så mycket att prata om. Trots att det går i vissa fall många år mellan mötena med en del i familjen går det inte att ta miste på kärleken och värmen som fyllde min fasters hus i lördags. Jag är glad för och glad i min stora familj. Det är nära till skratt men också nära till gråt. Ibland känner någon att man måste ryta till och det är också ok, då banden är starka och klarar utmaningen i ärligheten. Att uppleva allt detta och känna sig omsluten av värme och kärlek helar mitt såriga hjärta och ger mig något jag behöver mer än någonsin...

En känsla av sammanhang.

Discofeber på Ryet

I fredags drabbades Ryet av stora discofebern. Det var disco i metropolen Stehag. Kvällen inleddes med disco för 6-8-åringarna i en och en halv timme och sen var det 9-10-åringarnas tur i två timmar. Eftersom vi här på Ryet har svårt att hålla koll  på vem som är vilkas barn när det gäller att skjutsa till aktiviteter, hämta vid skolbussen eller se till att de får mat, bestämde vi oss snabbt för att turas om att skjutsa till discot. Vi har ju dessutom barn i olika åldrar så det blev några turer fram och tillbaka. Men vi vuxna var inte ledsna för det. Vi passade på att äta gott och dricka gott tillsammans mellan varven.

Kvällen utvecklade sig dock lite oväntat... Eller kanske egentligen inte så oväntat med tanke på hur de är... Männen vi lever med... Grannfrun och jag... Vi delar väldigt mycket... Numera även namnet... Nåja, jag ska komma till saken. När vi väl hade ätit och andra turen till discot var avklarad blev männen som besatta... Ja, inte av oss som man kanske skulle önskat, utan av att via två datorer få en GPS i en hjullastare att skicka SMS till en mobiltelefon... Ja, jag vet, detta låter märkligt, men hade ni känt dem så hade ni inte förvånats... Hursomhelst detta tillbringade dessa två herrar tre timmar med att få till stånd... Tror ni dem lyckades? Nej, rödflammiga i ansiktet och med tom blick fick de avbryta vid halvtolvsnåret med stora planer att ta upp kampen med GPS:en och mobilen en annan gång...

Här kommer en gammal discogoding så vi kan minnas 80-talets discofeber. Visst går man igång när man hör denna???

                                                                                 

Födelsedagsfiesta på Ryet

Trött, trött, trött... Sent i säng och tidigt upp som vanligt... Får inte den skönhetssömn jag behöver, men det gör inget. Skönheten sitter ju som bekant inte på utsidan.


Igår var det dags för fest igen på backen hos våra grannar. Två av barnen fyllde år och alla släktingarna var samlade för att fira denna händelse. Ja, och så var vi där som grannar och lekkamrater till både barnen och de vuxna... Det är alltid lika roligt att bli halvt inräknad i klanen Sonesson- Jönsson. Klan kan man faktiskt med rätta kalla dem. De är en familj där alla pratar samtidígt, högt och tydligt och vid behov också fäktar med armar och ben för att klargöra vad man menar. Det är högt i tak och lika nära till skratt som gråt när man umgås med dem. Kort sagt, man känner att man lever....


Idag har vi bara softat hela dagen. En stund på eftermiddagen var vi ute förstås och lapade sol och promenerade hela familjen. 


Jag längtar till våren och sommaren och värmen och allt det gröna...