Smäktande romantisk...

Det är något speciellt med årets slut och nyårsafton... Man gör bokslut med det som har varit och gör rent hus för det som komma skall... Sällan har jag väl känt mig mer förväntansfull inför ett nytt år... Jag är som en kalv på grönbete. Ändå är det inget extraordinärt med det året som ligger framför mig. Livet kommer nog att te sig ungefär som det året som har gått... Men ändå... Förväntan, förhoppningar, magi och mirakel ligger i luften... Tror aldrig jag har känt mig så öppen för livet som jag gör nu... Och utan något specifikt föremål för mina känslor så känner jag mig smäktande romantisk... Och det har jag gjort ett tag... Så nog kan man säga att det ligger i luften...

Har lyssnat mycket på mannen med de stora formuleringarna på sista tiden... Ja, jag pratar såklart om allas vår Uffe... Ja, jag vet... Han är inte allas vår Uffe för alla, men skicklig på ord är han i alla fall. Det är inte många som hyllar kvinnor i sina texter på ett så fantastiskt sätt som han gör... "På hennes rygg stannar arméerna upp och sluter fred..." Kan man bli annat än lyrisk???

Önskar er alla ett gott nytt år med mycket kärlek och romantik. Skickar med er en låt, inte av Uffe, men väl en gammal klassiker som dryper av romantik...

Jag längtar efter vuxenliv...

På senaste tiden har jag börjat längta efter vuxenliv. Verkar kanske konstigt... Jag är ju vuxen och lever mitt eget liv i allra högsta grad den veckan mina barn är hos sin pappa. Den veckan gör jag vad jag vill och kan träffa vänner och göra sådant som jag tycker om. Men det är inte riktigt det jag menar... Jag längtar efter någon att dela lite liv med... Kunna äta ost och dricka vin en fredagskväll, åka på en weekendresa till något mysigt ställe eller bara ta en skogspromenad tillsammans... Visst, allt det där kan man göra med en kompis också, men det är såklart inte det jag menar...


För några år sedan var det en person som sa till mig att: "Jag vet inte vad som inte skulle vara roligt att göra tillsammans med dig..." Finare kärleksförklaring kan man inte få tycker jag... Så jag får väl vänta och se... Nu har jag ju åtminstone bestämt mig för att jag ska gifta mig och det är ju ett steg i rätt riktning... Men för att kunna gifta sig måste jag ju ha tag i den där personen som tycker att nästan allt är roligt att göra tillsammans med mig...


Önska mig lycka till... :-)

Somliga dar...

...känner man sig bara välsignad helt enkelt. Den här dagen är en sådan dag... Idag har jag haft förmånen att vara på konferens med jobbet på Malmömässan. Ja, inte bara med Lommafolk utan vi var ungefär 400 stycken som arbetar med barn och unga i Lunds stift som var samlade för föredrag och workshops. En otrolig förmån att få vara med om en sådan här dag med mycket inspiration, många upplevelser och härliga möten. Jag kan inget annat än att vara otroligt tacksam att jag har det yrke jag har.

Idag skiner solen dessutom och värmer min kropp och själ och påminner mig om livets mirakel. Det finns så mycket att förundras över. Så mycket att vara tacksam för och det behöver vi påminna oss själva om varje dag... Vi lever i en del av världen där vi tar mycket för givet. Saker som andra människor i andra delar av världen får kämpa för och i vissa fall inte har tillgång till överhuvudtaget. 

Ibland när vi gnäller och tycker synd om oss själva kan det vara bra att påminna sig om hur bra vi faktiskt har det i Sverige jämfört med många andra länder. 

Men idag är inte en dag då jag känner mig speciellt gnällig... Idag är en dag då mitt hjärta flödar över av tacksamhet över livets mirakel och över det överflöd av kärlek och välsignelse jag har i mitt liv...