Ja, det är kanske inte riktigt som det låter... Eller kanske blir en del av er lättade och tänker att nu har hon äntligen insett att det är något fel med henne! Sådan tur har ni inte, jag är fortfarande lyckligt ovetande om hur knäpp jag kanske egentligen är.
Men en del av er vet om att jag har kämpat mot en oerhörd både psykisk och fysisk trötthet ganska länge. För nästan två år sedan på hösten började jag också få problem med värk på olika ställen i kroppen. Då jag för längesen har uppvisat tydliga tecken på utmattningssyndrom tänkte jag att värken och tröttheten berodde på psykisk stress. Oavsett blev jag så småningom tvungen att uppsöka läkare, då värken bara blev värre och värre. Läkaren skickade mig till sjukgymnast och sjukskrev mig för utmattningssyndrom. Inga prover togs. Värken blev bara värre och värre och inget hjälpte. Jag har gjort övningar, legat på spikmatta, mediterat, stretchat, burit magnetarmband etc etc. Inget har hjälpt. En vända till hos läkare och sjukgymnast följde, men nu togs iallafall lite prover som visade på att det fanns något inflammatoriskt i kroppen. Undersökningar följde men inget hittades och blev proverna normala igen. Mera övningar följde, men ingen förbättring. Ett tredje läkarbesök blev följden och återigen påvisade proverna höga värden vad gäller inflammatoriska markörer.
Men nu var läkaren inte längre övertygad om att värken berodde på stress utan troligtvis en sjukdom som heter muskelreumatism. Jag blev ordinerad att äta kortison. Inte så roligt men vad gör man? Jag har ju under längre tid känt mig som en 90-åring i kroppen, eller snarare en 110-åring. Sagt och gjort, jag tuggade i mig tabletterna och döm om min förvåning. Över en natt föryngrades jag från 110 till 30 år i kroppen. Nåja, den effekten har inte riktigt kvarstått. Jag har inte värk längre men energin och piggheten finns inte riktigt kvar. Jag har lärt mig nu att man blir lite speedad i början av kortisonbehandling. Men hursomhelst är det ett bevis på att läkaren har rätt i din diagnos eftersom kortison hjälper. I nuläget har jag 11/2-3 års kortisonätande framför mig och sen ska förhoppningsvis sjukdomen ha läkt ut.
Självklart är det inte roligt att ha den här sjukdomen, men samtidigt är jag tacksam att få veta vad felet är och också oerhört tacksam att det finns möjlighet att det går över.
Det är ju heller inget man dör av, jag har ju bara fått en diagnos på min värk....
