Välkommen till min blogg där jag kommer att bjuda på både yta och djup, eftersom jag är övertygad om att vi behöver bådadera. Min ambition är att försöka göra det seriösa mindre seriöst och det oseriösa mer seriöst.
Have fun!
Jag förstår mig inte på mig själv... Jag vet ju så väl att jag behöver sova, men går ändå inte och lägger mig... Fullständigt knäpp i huvudet är jag... För att inte tala om hur många gånger jag har tjatat på mina barn att de ska lägga sig och dessutom föreläst länge och väl om vikten av att få sin sömn... En skenhelig moraltant är vad jag är när det gäller det här... Klart att barnen vill sitta uppe länge. Jag tycker ju själv att det är mycket roligare att skruva upp volymen på musiken och dansa runt helt galet( och helst naken) än att vara duktig vuxen och gå och lägga mig i tid... Varför i hela fridens namn skulle barnen tycka att det är roligare att gå och lägga sig än jag tycker??? Nej, jag får nog helt enkelt ta och tagga ner lite när det gäller mitt tjat angående barnens sänggående... För... Handen på hjärtat... Vem tycker egentligen att det är kul att gå och lägga sig??? Om ni vill dansa nakna mitt i natten kan jag rekommendera denna:
Det är inte så många som vet att alla kärlekssånger som komponeras handlar om mig... Surprise... Jag menar det kan ju faktiskt inte vara på något annat sätt, eller hur? När jag hör texten i låtarna så känns det som om de är riktade just mot mig. Det känns väldigt bra... Hybris??? Nää, det tycker jag inte faktiskt... Jaja, om jag ska vara ärlig så kanske det inte är som jag tror... :) Men det känns väldigt bra att tänka så, så det tänker jag fortsätta med... Ps. HB: Santana har ett förhållande med mer än dig... :) Ds.
Ja, det är sant. Det hände häromdagen när jag var på ICA. Faktiskt strax innan jag drabbades av det stora köptvånget vad gäller trattkantareller. När jaggick ini affären så tyckte jag plötsligt att alla därinne var så mycket mer lyckade än jag. Inte så ofta, men ibland tycker jag att jag är den mest misslyckade människan på jorden. Alla andra verkar snyggare, smalare, smartare ochb allmänt mer lyckade på alla områden än vad jag är. Den här plötsliga insikten om att precis alla inne på Kvantum i Eslöv är oerhört mer lyckade individer än jag fick mig att bli tämligen aggressiv. Plötsligt kände jag hur jag hatade alla därinne. De bara gick omkring och handlade och ansträngde sig inte ett dugg för att lyckas med något... Men efter ett tag sansade jag mig och de stackars handlande Eslövsborna slapp ett oförståeligt vredesutbrott mitt bland tomaterna. Ärligt talat tror jag att åsynen av alla trattkantarellerna lugnade ner mig betydligt. Jag menar... Vem blir inte lycklig av tre kilo trattkantareller...
Häromdagen berättade min dotter att hon hade spillt ut mjölk i skolan på lunchrasten och strax därefter konstaterade hon krasst att det berodde på dålig karma. Det vill säga att hon trodde att hon hade kanske varit taskig mot någon kompis tidigare och på grund av detta så råkade hon ut för dåliga saker. Något förvånad över detta resonemang frågade jag henne hur hon hade kommit fram till det här. Helt självklart svarade denna sjuåring att det hade hon lärt sig på "Par i kungar". Skulle någon vara helt ovetande om vad "Par i kungar" är, kan jag upplysa om att det är en mycket intellektuellt högstående tv-serie som går på "Disney channel". (Jag är ironisk om någon inte förstår det). Tydligen säger de allt som oftast i denna serie att det är dålig karma, så fort något går fel. Och allt som sägs på tv är ju sant, eller hur? Åtminstone är det så i en sjuårings värld. Så, min dotter har alltså blivit buddhist... Och allt beror på "Disney channel"...
För tillfället hatar jag alla godisfabrikanter... För att hålla vikten måste jag som många andra försöka undvika att stoppa i mig för mycket godis och annat onyttigt. (Goda viner och gott öl är naturligtvis undantaget.) Men sen lång tid tillbaka har jag naturligtvis hittat ett kryphål för mig själv när det gäller godis. Jag bestämde mig nämligen för längesen för att tillåta mig att äta godis och glass, när det kom nya godissorter eller nya glassar. Problemet är bara att det här undantaget för regeln skapades när inte godisfabrikanterna lanserade nya godissorter varje vecka som de i princip gör nu. Nu är det ju special editions varje årstid, varje högtid och ifall någon kunglighet råka gifta sig eller till exempel om det är VM eller OS eller något annat tråkigt sportevenemang. Man kan käka dajm med päronsmak eller mjölkchoklad med mangosmak eller varför inte dumlekolor med pepparkakssmak? Tala om att jag äter mycket godis för att hinna med att smaka allt det här... Och naturligtvis har jag bråda tider på våren när glassföretagen släpper sina nyheter inför sommaren... Problemet jag har( som såklart är ett I-landsproblem av megasize) är att om jag inte provar allt nytt som kommer, så känns det som om jag missar något. Detta söker mig så till den milda grad att jag inte får en lugn stund förrän jag har provsmakat allt nytt som kommer i min väg... Detta har resulterat i att jag numera undviker godishyllorna för att inte se allt nytt som kommer...
Det där med att hålla hastigheten har aldrig riktigt varit min grej... På mitt förra jobb var jag känd för att köra fort som bara den, men på mitt nuvarande jobb har jag mörkat länge hur fort jag egentligen kör... När människor åker med i bilen gör jag allt för att behärska mig och min lust att köra fort, och anstränger mig för att bete mig som en sansad bilförare. För det mesta lyckas jag, men vid ett tillfälle när min kollega åkte med mig tappade jag kontrollen. När vi väl var framme vid Lomma kyrka sa han: "Du kör ju som en raggare." Men egentligen är det nog inte mitt fel. Jag tror att man kan skylla det på generna som så mycket annat. Vad jag minns från min uppväxt var att min pappa var ganska benägen att köra fortare än man fick... Och ibland även med en släp hängades bakpå...Den uppfattningen delades dock inte av min morfar som brukade säga att min pappa körde lugnt och försiktigt, men att min mamma körde som en galning... Så egentligen är det nog inte mitt fel att jag kör som en dåre, utan snarare mina föräldrars...
I vem undrar ni säkert allihop... Ja, nu är det ju inte så lyckligt att det är i någon speciell... Jag har bara gått omkring hela dagen och känt mig förälskad och det har varit fantastiskt härligt. Jag har ingen aning om varför, jag bara vaknade och kände så här.
Kan det vara en hjärntumör eller kanske för mycket mjölkchoklad??? Jag har ju faktiskt smällt i mig nästan en hel chokladask själv på två dagar... Mycket olikt mig, men om det får den här efftekten kan det vara värt det. Hursomhelst så är känslan fantastisk och jag hoppas den håller i sig...
Idag begav jag mig till ännu ett stort tyskt varuhus för att inhandla en helt vanlig telefon. Snabbt och smärtfritt trodde jag. Mediamarkt har ju allt och mer därtill. Men ack vad jag bedrog mig. Först så drabbades jag av samma förvirring som på Bauhaus... Jag kom ju på att jag behöver en brödrost, en microvågsugn och ja, det hade ju varit kul med en ny matberedare... Men när jag hade sansat mig letade jag upp hyllan med helt vanliga telefoner och försökte fokusera. Men hur jag än ansträngde mig så fattade jag noll. Utställningsexemplaren stämde inte på något sätt med kartongerna på hyllorna. För att inte bryta ihop offentligt hämtade jag en intet ont anande ung försäljare och försökte få honom att bringa ordning i mitt telefonkaos. Men inte heller han lyckades. De hade nyligen flýttat telefonhyllan och han fattade inte heller någonting. Kändes bra på något sätt för mig...
Hursomhelst hittade jag en telefon och sen kom nästa utmaning för honom. Jag köpte nämligen en mobiltelefon för ett tag sen och skojade med den försäljaren om att min gamla telefon var från stenåldern. Jag försökte bara vara rolig, men han tittade på mig allvarligt och sa: Ja, det är den faktiskt. Han tyckte att jag borde byta simkort och när jag ringde och beställde det nya sa tjejen som svarade att hon aldrig hade sett ett sånt gammalt simkort förr... Vid det här laget kände jag mig som om det var jag som var från stenåldern... Ännu värre blev det när simkortet kom. Jag kunde inte klura ut hur jag skulle flytta mina kontakter till telefonen för att kunna byta simkort. Detta plågade jag istället försäljaren på Mediamarkt med. När han höll på som värst ringde det och jag var tvungen att ta det samtalet... Efter det fick han fortsätta och när han var klar hade jag bestämt mig för att vänta med att köpa den andra telefonen. Jag kände mig allmänt förvirrad och som om jag gav ett mycket konstigt intryck. Men han skrattade hela tiden och försäkrade mig att han inte tyckte att jag var konstig...
Ja, det är faktiskt sant. Förra och förrförra veckan hade jag huset fullt av män. Snickare, elektriker och en snubbe från Anticimex som skulle trygghetsbesiktiga mitt hus och hade synpunkter på allt möjligt. Men denna veckan har allihopa lämnat mig... Just nu sitter jag och funderar på vad jag ska hitta på för jobb som gör att huset åter igen fylls av... ja, just det... MÄN!
Häromdagen begav jag mig till det stora byggvaruhuset Bauhaus för att kika på golv. Mycket målmedveten stegade jag in och hittade faktiskt golven ganska omgående. Det fanns oändliga mängder golv i olika prisklasser och jag överdriver inte om jag säger att jag kände mig fullständigt vilsen bland alla dessa golv. Hur ska man kunna veta vad det är för skillnad mellan ett laminatgolv för 44:- kvadratmetern och ett förr 299:-? Vad göra? Jo, jag ryckte såklart tag i första bästa försäljare som gick förbi och lät honom undervisa mig om allt man bör veta om golv. Efter en lång stund såg han trött ut och då insåg jag att jag var tvungen att mot min vilja låta honom gå. Nåja, nog om golv.
När jag hade tittat på golv fick jag för mig att titta på plastmattor, men innan jag hittade dem så kom jag på att jag nog behöver en ny brevlåda. Tänk det finns också på Bauhaus. Kanske skulle jag köpa en sån, tänkte jag plötsligt... Men se där finns ju lampor... Det behöver jag ju också... För att inte tala om toasitsen jag köpte på IKEA, som gick isönder meddetsamma... På Bauhaus finns hela 35 stycken att välja på... Om man nu inte har beslutsångest redan innan... Efter det såg jag billiga plastbackar som passar till rytminstrumenten på jobbet. De som jag ska sortera någon dag, när jag får tid...
Behöver jag säga att min hjärna vid det här laget var totalt sönderkokt av alla intryck och alla möjligheter som det här varuhuset erbjuder. Jag gick därifrån utan att ha köpt något, men uttorkad och med alldeles för lågt blodsocker. Ett gott råd: Ska ni till Bauhaus så drick Red Bull och ät en rejäl middag först, så ni står er och inte får nervsammanbrott.
Idag fick jag något bekräftat som jag länge har misstänkt. Min dotter är en shopoholic. Ja, jag håller med. Det låter som en dålig amerikansk realityserie... Men det är svensk verklighet.
Idag åkte jag och dottern iväg till årets händelse. Sonen valde bort detta och ville leka med en kompis. I efterhand förstår jag honom, då han kanske anade vad som skulle hända. Årets händelse är loppmarknaden i Västra Torup. För er som inte vet var den orten ligger, så kan jag upplysa om att den ligger mitt emellan Tyringe och Perstorp. Om ni inte känner till de här orterna heller, så råder jag er att ringa till er geografilärare i grundskolan och klaga på att ni fick bristfällig undervisning.
Nåja, när vi kom till loppmarknaden idag hann vi inte mer än av bilen så fick dottern något vilt i blicket. Hon började vrålshoppa direkt i leksaksståndet och fortsatte sen bland prydnadssakerna. När jag inte ville betala mer så lyckades hon övertala sin mormor att betala. Och det var ju inte så svårt...
Behöver jag säga att bilen var överfull när vi åkte hem...
Ja, ni läste rätt. Idag är livet en pest och inte en fest. Alla är sjuka, ja, inte i huvudet alltså utan sjuka på riktigt. Jag är helt slut, ont i huvudet och halsen och barnen har svinkoppor, ont i magen och feber. Mannen är som vanligt sjukast av alla med ont i halsen, hög feber och frossa.
Jag har fortfarande höga förhoppningar om att jag inte ska bli så sjuk som han är, men den som lever får se... Ja, alltså ingen kommer att dö förhoppningsvis.
Idag är livet pest, men igår hade jag värsta energikicken och tyckte att jag var mycket piggare än i söndags. Vad tror ni det resulterade i? Jo, värsta mormorskomplexet. På mindre än en timme hade jag kokt tre sorters marmelad. Svartvinbärsmarmelad med rom, krusbärsmarmelad med whiskey och björnbärsmarmelad med valnötter. Ja, jag vet, jag är lite manisk och förstår att folk ibland undra om jag är en duracell-kanin. Det roliga med det här är att ingen i familjen äter så mycket marmelad... Istället plågar jag mina kära arbetskamrater och mina kära grannar med all marmelad. De är snälla och håller god min...
Men som sagt idag är livet pest och i min skalle är det mental istid...
slutade sminka mig...
slutade använda smycken...
bara gick klädd i yogakläder...
rakade av allt håret...
tatuerade hela kroppen...
piercade alla möjliga delar av mig själv...
slutade duscha...
började snusa...
började röka...
hängde på facebook hela nätterna...
avslutade alla meningar med: "mannen"...
Förmodligen skulle inte folk bli så chockade som jag hade önskat, så därför blir det nog inget av med de här planerna.... Men seriöst så har jag faktiskt funderat på att tatuera mig ändå tills häromdagen när någon sa att gifterna från tatueringsfärgen lagras i hjärnan... Knäppare vill jag ju inte bli så det blir kanske ingen tatuering heller...
Men skit samma... I´m still a rockstar no matter what....
I fredags drabbades Ryet av stora discofebern. Det var disco i metropolen Stehag. Kvällen inleddes med disco för 6-8-åringarna i en och en halv timme och sen var det 9-10-åringarnas tur i två timmar. Eftersom vi här på Ryet har svårt att hålla koll på vem som är vilkas barn när det gäller att skjutsa till aktiviteter, hämta vid skolbussen eller se till att de får mat, bestämde vi oss snabbt för att turas om att skjutsa till discot. Vi har ju dessutom barn i olika åldrar så det blev några turer fram och tillbaka. Men vi vuxna var inte ledsna för det. Vi passade på att äta gott och dricka gott tillsammans mellan varven.
Kvällen utvecklade sig dock lite oväntat... Eller kanske egentligen inte så oväntat med tanke på hur de är... Männen vi lever med... Grannfrun och jag... Vi delar väldigt mycket... Numera även namnet... Nåja, jag ska komma till saken. När vi väl hade ätit och andra turen till discot var avklarad blev männen som besatta... Ja, inte av oss som man kanske skulle önskat, utan av att via två datorer få en GPS i en hjullastare att skicka SMS till en mobiltelefon... Ja, jag vet, detta låter märkligt, men hade ni känt dem så hade ni inte förvånats... Hursomhelst detta tillbringade dessa två herrar tre timmar med att få till stånd... Tror ni dem lyckades? Nej, rödflammiga i ansiktet och med tom blick fick de avbryta vid halvtolvsnåret med stora planer att ta upp kampen med GPS:en och mobilen en annan gång...
Här kommer en gammal discogoding så vi kan minnas 80-talets discofeber. Visst går man igång när man hör denna???
Jag är en prenumerationsförsäljares våta dröm... Ja, jag förstår att ni blir lite chockerade nu, men tyvärr är det inget skämt. Av någon anledning tror jag att jag är pensionär och har tid att ligga på soffan och läsa alla möjliga sorters tidningar. På grund av denna vaneföreställning köper jag ofta tidningar i affären när jag är och handlar. Om jag inte smygläser i affären med hjärtat i halsgropen av rädsla för att bli tillsagd av någon butiksanställd förstås. Sen ska vi ju bara inte tala om alla dessa telefonförsäljare som vill att jag ska prenumerera på Allt om trädgård, Amelia, Allt om mat, Leva.... Det räcker att de erbjuder en biobiljett eller två, kanske en kockkniv eller en fulmascara så lindar de mig runt sitt lillfinger och sen börjar tidningarna dimpa ner en efter en...Dyrt blir det också eftersom jag aldrig lyckas avsluta alla dessa prenumerationer förrän jag har högvis med tidningar. Men jag har många fina knivar, likadana hushållsvågar och förkläden i mängder som jag aldrig använder... Ska jag vara ärlig är jag lika hagalen när det gäller böcker... Jag älskar böcker och har mängder av böcker liggande som väntar på att bli lästa, och ännu fler köper jag...Kan liksom inte behärska mig...
Man kan undra varför jag beter mig på det här sättet??? Jag vet faktiskt inte när det gäller tidningarna, men när det gäller böckerna så kommer det alltid en tid då det känns helt rätt att läsa en viss bok. Budskapet som boken har kommer i exakt rätt tid. Så man kan väl säga att jag går på magkänsla när jag ger mig hän åt mina tidningar och mina böcker och magkänslan har ju aldrig fel...
Eller är det kanske så att jag helt enkelt inte har någon självkontroll? Varsågod en gammal goding:
