Finns det verkligen en mening med det som sker?

Jag har ju alltid velat tro att det finns en mening med allt som sker. Men i mina mörkaste stunder så tvivlar jag. Ibland kan något kännas så rätt, men ändå blir det inte som man vill. Då kommer frågan som ett brev på posten. Varför hände det, alternativt hände inte? Vad finns det för mening med det som sker, och det som inte sker? Ibland när man står mitt i det kan det vara svårt att se varför något sker, men i backspegeln syns allt tydligare... Ibland önskar jag inget annat än att tiden ska läka alla sår, och att när jag en gång blickar tillbaka, ska allt uppenbaras för mig. Men tills uppenbarelsernas tid är här och allt är förklarat och tydligt,  bidar jag min tid. Jag sätter min tillit till Gud och förtröstar på honom och hans plan för mitt liv...

Det måste ju trots allt finnas en mening med det som sker...

Här hör jag hemma...

 



 

Det händer någonting med mig när jag kommer in i en kyrka. Oavsett hur stessad jag är eller hur jag mår inombords så infinner sig en speciell frid inom mig. Känslan av tillhörighet är stark och det känns som om jag är hemma och precis där jag är menad att vara. Vetskapen om att jag är den del av en 2000-årig tradition fyller mig med vördnad och respekt och jag kan inte annat än att känna tacksamhet över förmånen att få arbeta i Guds hus. Att vara en bland många som har som ansvar att föra ut budskapet om Jesus Kristus och att få göra det genom musiken är en förmån.

 

Speciellt stark är känslan ibland i riktigt gamla kyrkor... Tanken på att människor redan på 1100-talet trampade samma golv som jag står på och bad till samma Gud är svindlande. Att vara en del av ett större sammanhang berör mig oerhört mycket.

 

Känslan är stark... Här hör jag hemma...



Undrar om de dansar fuego i himlen???

Ja, om de inte gör det redan, så tänker jag introducera fuego när jag väl kommer till himlen. Under förutsättning att jag gör det då vill säga... Jag kanske inte ska ta ut något i förskott. Jag kvalificerar mig kanske inte för ovanvåningen utan hamnar kanske i källaren... Hemska tanke... Nåja, det är kanske inte någon större risk, då jag inte tror varken på helvetet eller djävulen...

Hursomhelst så är det himmelskt att dansa fuego och om de inte redan gör det i himlen så kommer de inte att kunna låta bli när jag väl kommer dit...

Idag har jag inte varit frisk utan bara svettig

Idag har jag svettats rejält precis som igår. Skillnaden är bara att idag satt jag bara stilla och svettades. Ikväll har det nämligen varit lite reunion med ett par goa tjejer jag var i Israel med. Kvällen inleddes med god rödbetssoppa på Bergagården och därefter gick vi på kvällsmässan där. Efter mässan var det dags att svettas. Vi åkte till kallbadhuset i Bjärred och bastade och sen var det dags för den stora prövningen. Att bada i havet... Behöver jag säga att det var bara två av oss som var vikingar och badade? Och ja, ni gissade rätt... jag var inte en av vikingarna... Men jag är nöjd och glad ändå och konstaterar att man kan inte vara stor och stark och klara allt alltid. Ibland måste man bara få fega ur...

Att bli berörd.

Jag älskar massage. Ja, att bli masserad såklart inte att massera. Att en annan människa arbetar med min hud och mina muskler och jag får bara ta emot. Att bli berörd är nog det som vi alla längtar efter. Bli kramad och smekt av någon som tycker om oss och i bästa fall kanske älskar oss. För de flesta människor är det en livsnödvändighet att bli fysiskt berörd. Själv är jag närmast beroende av kramar och försöker desperat att inte limma på mina barn för mycket nu när jag inte har någon man i mitt liv...

Lika viktigt som att bli fysiskt berörd är det att bli emotionellt berörd. Men ibland undrar jag om det inte är svårare för oss att tillåta oss att bli känslomässigt berörda än att låta oss bli fysiskt berörda. Att bli emotionellt berörd innebär ju att man måste släppa taget och låta sig svepas med av känslorna. Det kräver en viss inre trygghet att göra det. Men vågar man släppa kontrollen och låta sig bli berörd av något... av kärleken, av musíken, av Gud... så är upplevelsen större än man kanske hade vågat drömma om...

Gud är som Charles Ingvar Jönsson

Det visste ni inte. Att Gud är medlem i Jönsson-ligan alltså. Lita på mig, jag vet, jag är nämligen också medlem i Jönsson-ligan...

Skämt åsido...Även om Gud kanske inte intresserar sig för att göra inbrott i Franz-Jäger-kassaskåp, så har Gud en likhet med Sickan... Gud har liksom Sickan en plan... Men här slutar likheten... När Sickan gör upp en plan helt själv, tajmad och klar in i minsta detalj, så gör Gud sin plan efterhand och den gör han tillsammans med oss. Så därför kan den aldrig bli tajmad och klar på förhand eftersom Gud väntar på oss... Att vi ska säga ja eller säga nej till att vara medskapare av planen för våra liv..