I år har påsken förutom god mat och lite familjehäng innehållit mycket arbete. Men jag gnäller inte. Det är en nåd och en fröjd att få tjänstgöra på gudstjänster och mässor i olika kyrkor, speciellt vid de kristna högtiderna. Gemenskapen, som jag blir en del av i de olika församlingarna när jag vikarierar, är varm och inkluderande.
Men, det finns ju även en värdslig sida av påsken. För min del handlar såklart om mat, men också pynt och blommor. I år pyntade vi mer än vanligt på Lyckebo. 
Givetvis måste man ha pynt och bli påmind av påsken också när man arbetar. 😃
En stackars förväxt pelargon har fått påskkruka.
Vad kan gömma sig här månde? 
Mannen kom passande nog hem med tulpaner strax innan påsk.❤️
Ett stolt par.
En häxa som glömde flyga till Blåkulla. 
Bordet är dukat för en enkel påsklunch⭐️
Bland det bästa jag vet är att tillbringa tid med mina barn. Sedan ett par år tillbaka är även den yngsta vuxen. Det fyller mig ibland med vemod när jag inser att den tiden är förbi då det var självklart att vi tillbringade tid tillsammans. Tiden som var förut var de små och på många olika sätt beroende av mig. Det kändes som att det fanns oceaner av tid då. Någonstans inom mig visste jag att det fanns ett slut på deras barndom och vår självklara tid tillsammans. Att det skulle komma en dag då de ägde sin egen tid och själva bestämde över den. 
Över två år har gått sedan mitt senaste inlägg. Egentligen vet jag inte varför (