Minns knappt var jag var i måndags...

Det är faktiskt sant... Det har hänt så mycket senaste veckan, så jag minns knappt vad som hände i måndags. Egentligen började allt förra söndagen så två av mina kusiner var här med sina familjer och det grillades och dracks vin för hela slanten... Dagen därpå var det dags för Stehagsskolans dansuppvisning... Och jag säger bara... Wow, vilken upplevelse!! Härligt att se 300 elever dansa samtidigt och ge järnet till en massa mello-låtar...
På tisdagen var det så dags att träffa ytterligare några kusiner och faster och farbror, då ett kusinbarn tog studenten... Härligt som vanligt att träffa familjen...
Onsdag var det fest IGEN... Denna kvällen tillbringades i Lomma i en arbetskamrats härliga trädgård, där jag och mina arbetskamrater hade ordnat knytkalas för att fira två arbetskamrater som slutar i församlingen. Det blev en fantastisk kväll med glädje och gemenskap.
Torsdag var det festivaldags... Sweden Rock Festival var målet och TOTO huvudattraktionen... Tala om att de levererade... Jag var i sjunde himlen när de körde "Hold the line"... Av en händelse snubblade jag över ännu en kusin där på kvällen... Och nej, jag har inte hundratals kusiner... Jag har bara lyckats träffa sex av de på mindre än fem dagar... Otroligt men sant...
I fredags var det dags för en av årets absoluta höjdpunkter på jobbet... Avslutning för vuxen-barnverksamheten i kyrkan med efterföljande pannkaksfest... Dagen avslutades sedan med lite rosévin och härligt snack tillsammans med en kompis på 1 rum och kök i Eslöv...
Förstår inte varför jag var så trött igår... :-)
Veckan kröntes idag med jobb... Högtidlig avtackningsgudstjänst i Lomma kyrka med efterföljande fest i församlingshemmet...
Nu sitter jag här sent på söndag kväll och reflekterar... Kan inte annat än att känna mig oerhört tacksam för allt jag får vara med om i mitt liv... Alla människor jag möter... Familjen och släkten, alla mina vänner och mina arbetskamrater och inte minst alla jag möter i mitt yrke... Jag är helt enkelt oerhört lyckligt lottad...

Jag känner livsandarna vakna igen...

Efter veckor av trötthet och delvis nedstämdhet känner jag nu hur livsandarna börjar vakna till liv igen... Mina barn är nu hos sin pappa och mitt hjärta blöder utan dem... Men samtidigt... Nu ges tid till vila för egen del och vuxentid för mig, vilket bland annat innebär att tillbringa tid med en del av mina många vänner...


Ikväll var en av mina närmsta vänner här hos mig... En ljuvlig varm sommarkväll... Vi satt ute hela kvällen och åt och drack gott... Lammkotletter, basilikapotatis, grillad zucchini, aubergine- och paprikasallad och såklart vanlig grönsallad... Till dessert rabarberpaj med vit choklad och vaniljsås... Och inte att förglömma vinet... En Chateau dÀngludet från Margaux i Bourdeaux... Lagrat i ett antal år förstås...


Men maten är inte det viktigaste... Samtalet... Gemenskapen som finns när man känt varandra i 30 år... Det är såklart det som är det mest värdefulla...

Dagar att komma ihåg...

Ett bevingat ord lyder så här: "Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns." I dag är en sådan dag man kommer att minnas. En mycket speciell tjej konfirmerades idag och jag hade äran att bli inbjuden till denna fina dag. Först själva konfirmationsgudstjänsten i Trollenäs kyrka, där det kändes nästan som lyx att få sitta i kyrkbänken och bara delta i gudstjänsten i böner och psalmer. Sedan den efterföljande festen i den beryktade maskinhallen på ryet i Öslöv. Denna maskinhall som redan tidigare har fått genomleva både bröllop och 9-årsparty. Att få sitta ner och njuta av god mat i sällskap av goda vänner gör att livet känns gott igen åtminstone för några timmar. Kärleken och värmen idag i maskinhallen var påtaglig och man kan inte annat än känna tacksamhet över en sån här dag, som läggs på hög bland dagarna att komma ihåg...

Ett närmast erotiskt förhållande till sushi.

I somras mitt i all flyttstressen hade jag förmånen att bli inbjuden till en sushikväll i Lund. Spännande tyckte jag, men jag måste erkänna att jag gick dit med viss vånda. Jag kände nämligen bara en person på festen och misstänkte att festens gäster i övrigt bestod enbart av tjugofemåriga killar. Som tur var hade jag inte rätt i min misstanke utan festen bestod av folk i alla åldrar och såklart inte bara män... Det bjöds på alldeles utsökt sushi och till bordsgranne hade jag en ung man som jag försökte konversera lite med. Han svarade inte när jag tilltalade honom så jag lade min hand lätt på hans arm för att påkalla hans uppmärksamhet. Det skulle jag aldrig ha gjort. Han ryckte till helt oväntat och sa lite abrupt: "Stör mig inte när jag äter, jag har ett närmast erotiskt förhållande till sushi." OK, tänkte jag, bäst att göra som han säger... Jag gillar också sushi, fast inte riktigt på det sättet... Nåja, vi åt och sen var det dags för att spela något märkligt tärningsspel. Jag som hade huvudet fullt av flytt, renovering och separation och dessutom hade druckit ett par öl slutade lyssna på reglerna redan efter regel nummer ett. Jag lovar, det förklarades regler i minst tio minuter. Jag tänkte krasst att jag fattar väl efter ett tag... Tji fick jag. Varenda gång jag skulle kasta de där tärningarna gallskrek folk av förtjusning. Hur jag än gjorde bröt jag mot någon lustig regel. Man fick inte vidröra brickan, man fick inte ta upp den minsta tärningen först etc etc. För att göra en lång historia kort, så förlorade jag stort. En sak är säker sushi äter jag gärna och ofta, men tärning kommer jag aldrig mer att spela...

Idag har jag inte varit frisk utan bara svettig

Idag har jag svettats rejält precis som igår. Skillnaden är bara att idag satt jag bara stilla och svettades. Ikväll har det nämligen varit lite reunion med ett par goa tjejer jag var i Israel med. Kvällen inleddes med god rödbetssoppa på Bergagården och därefter gick vi på kvällsmässan där. Efter mässan var det dags att svettas. Vi åkte till kallbadhuset i Bjärred och bastade och sen var det dags för den stora prövningen. Att bada i havet... Behöver jag säga att det var bara två av oss som var vikingar och badade? Och ja, ni gissade rätt... jag var inte en av vikingarna... Men jag är nöjd och glad ändå och konstaterar att man kan inte vara stor och stark och klara allt alltid. Ibland måste man bara få fega ur...

Alla års ogråten gråt

Var kommer de ifrån? Alla sorgerna, alla tårarna, alla års ogråten gråt. Jag väjer aldrig för sorgen. Jag tror fullt och fast på att man bäst kommer över sorgen genom att gå rakt igenom den och se den i ögonen. Så har jag försökt leva i många år och aldrig tycks de sina, tårarna och sorgerna. Men någon gång måste de ta slut och ersättas av skratten och glädjen, åtminstone tillfälligtvis.

Ikväll har varit en sådan tillfällig kväll då jag har kunnat ana att det finns ett efteråt, ett liv efter alla de här tårarna och alla sorgerna. Jag har haft förmånen att sitta och samtala med några kloka kvinnor i min egen ålder om allt som hör livet livet till. Det har varit en kväll med många skratt, men också en kväll med allvar och eftertanke. Och jag tänker, att jag är glad över min förmåga att känna sorg, då glädjen blir så mycket större när den kommer...

Med risk för att låta överpräktig och gråtmild.

Jag måste bara få säga att jag ofta överväldigas av en enorm känsla av tacksamhet över alla vännerna i mitt liv. En del bjuder på kvällsmat när jag känner mig som en urkramad disktrasa, andra skriver uppmuntrande bloggkommentarer, en tredje lånar ut sin bil när jag är billös och så kan jag fortsätta i oändlighet... Många erbjuder mig sitt öra när jag som bäst behöver det. Över allt detta kan jag bara känna en oerhörd tacksamhet och tänka att vad vore jag utan alla er...

Mat och musik.

Det finns många saker i mitt liv som är en källa till njutning från och till, men maten och musiken finns alltid med på något sätt. Förra veckan hade jag förmånen att få följa med min grannes arbetskamrater och fira hennes 40-årsdag. Den firades med en god buffé i Malmö och sedan en fantastisk konsert med Roxette, där de brände av ett antal gamla godingar samt några nya. De är "still going strong".

Igår var jag med en god vän i Lund och åt gott och lyssnade på blues och idag en härlig trerätters måltid på en spansk restaurang med en gammal gymnasiekompis. Så ni förstår det handlar mycket om mat...

Och musiken... Jag har inte ord för vad musiken betyder i mitt liv... Jag lever med den, genom den och kan inte vara utan den. Den bär mig genom såväl svåra stunder som goda stunder. Den väcker känslor i mig som inget annat kan och minnena väller fram som en stormflod. Jag kan inte värja mig och det vill jag inte heller...

Världen är full av vardagsänglar!

Något jag inte upphör att förvånas över är hur många vardagsänglar det finns i världen. Ändå sen mitt liv började kännas som att åka Balder på Liseberg oavbrutet har det dykt upp vardagsänglar när jag som mest behöver det. Människor lånar ut bilar till mig, fixar soffor, kopplar in TV-apparater, skjutsar mig och mina barn hit och dit... Ja, listan kan göras lång på tillfällen när jag har behövt hjälp. Som ett under finns det alltid någon där som sträcker ut en hand eller fångar upp mig på något sätt. Förunderligt och märkligt. För allt detta är jag evigt tacksam och känner mig välsignad som har alla dessa vardagsänglar i mitt liv.