Gud är som Charles Ingvar Jönsson

Det visste ni inte. Att Gud är medlem i Jönsson-ligan alltså. Lita på mig, jag vet, jag är nämligen också medlem i Jönsson-ligan...

Skämt åsido...Även om Gud kanske inte intresserar sig för att göra inbrott i Franz-Jäger-kassaskåp, så har Gud en likhet med Sickan... Gud har liksom Sickan en plan... Men här slutar likheten... När Sickan gör upp en plan helt själv, tajmad och klar in i minsta detalj, så gör Gud sin plan efterhand och den gör han tillsammans med oss. Så därför kan den aldrig bli tajmad och klar på förhand eftersom Gud väntar på oss... Att vi ska säga ja eller säga nej till att vara medskapare av planen för våra liv..

Livet är en pest.

Ja, ni läste rätt. Idag är livet en pest och inte en fest. Alla är sjuka, ja, inte i huvudet alltså utan sjuka på riktigt. Jag är helt slut, ont i huvudet och halsen och barnen har svinkoppor, ont i magen och feber. Mannen är som vanligt sjukast av alla med ont i halsen, hög feber och frossa.

Jag har fortfarande höga förhoppningar om att jag inte ska bli så sjuk som han är, men den som lever får se... Ja, alltså ingen kommer att dö förhoppningsvis.

Idag är livet pest, men igår hade jag värsta energikicken och tyckte att jag var mycket piggare än i söndags. Vad tror ni det resulterade i? Jo, värsta mormorskomplexet. På mindre än en timme hade jag kokt tre sorters marmelad. Svartvinbärsmarmelad med rom, krusbärsmarmelad med whiskey och björnbärsmarmelad med valnötter. Ja, jag vet, jag är lite manisk och förstår att folk ibland undra om jag är en duracell-kanin. Det roliga med det här är att ingen i familjen äter så mycket marmelad... Istället plågar jag mina kära arbetskamrater och mina kära grannar med all marmelad. De är snälla och håller god min...

Men som sagt idag är livet pest och i min skalle är det mental istid...

I mitt hjärta finns mormor.

Ibland saknar jag henne så otroligt mycket att det gör ont. Hon var som ni säkert redan har listat ut världens bästa mormor. Hemma hos mormor stod tiden stilla och allt var förutsägbart. Inte på ett tråkigt sätt utan på ett tryggt och hemvant sätt. Där var alltid ordning och reda och kvällsmat serverades klockan sex och bestod av smörmadar och mjölk. Smörmad är göingska och betyder smörgås på svenska. Jag har förmånen av att vara första barnbarnet till äldsta dottern så ni förstår att jag var efterlängtad. Min mormor var plikttrogen, ansvarsfull och tjänande. Det var väldigt viktigt att hon alltid skötte sina sysslor. Men när jag kom och hälsade på lade hon ALLT åt sidan för att vara med mig. Vi satte oss vid köksbordet och där satt vi sedan i timmar och pratade och pratade.

Hemma hos mormor fanns också en gammaldags matkällare. På hyllorna där stod allt uppradat. Plommonmarmelad, äppelmos, svartvinbärsgele, lingonpäron är bara en bråkdel av vad hon hade där. För att inte tala om de stora Höganäskrusen med inlagda gurkor. Allt skulle tas till vara.

Jag minns en dag för några år sedan när mormor förärade mig sina handskrivna recept och sa till mig: " Nu ska du ha de här, jag kommer inte att göra sånt här mer". Det kändes lite som om hon menade att det var min tur nu att föra arvet vidare. Det har jag försökt också. Liksom mormor älskar jag att odla och ta till vara allt som jag odlar och plockar på buskar och träd. Vi är lika på många sätt mormor och jag, men hon tillät sig aldrig att njuta riktigt av livet, som jag tycker mig kunna göra. Jag tänker mycket på henne och saknar både henne och morfar, men jag vet att de finns någonstans och håller ett vakande öga på mig...

Den magiska känslan av vatten...

Jag älskar vatten och tror faktiskt att jag är beroende av det. Att dricka vatten, att simma i vatten, att höra ljudet av vatten och framförallt den magiska känslan av vatten mot kroppen. Vatten är livgivande och renande både i kroppen och utanpå kroppen.

Jag dricker mycket vatten varje dag och min kropp har vant sig vid detta. Skulle jag av någon anledning inte dricka så mycket en dag så mår jag mycket märkligt. Nåja det går ju väldigt lätt att reparera...

De senaste åren har jag dessutom skämt bort min kropp med att simma tre gånger i veckan. Med åren har jag tränat upp min simhastighet så det blir 4-5 kilometer simning varje vecka. Kroppen mår bra av detta. Konditionen blir bra och man stärker kroppens muskler. Men det finns också en annan vinst med det. Själen mår också bra av att simma. Efter en stunds simning har jag gått in i mig själv totalt och det blir en slags meditation.

Att lyssna till ljudet av vatten kan också vara en form av meditation. Att sitta vid en bäck om våren och lyssna till porlet... Finns det något mer rogivande?

Men det jag tycker mest om egentligen är att bara vara i vatten... Helst i havet en varm sommardag, men badkaret hemma duger under kallare delar av året. Att sänka ner hela kroppen i vatten och känna känslan av vatten mot huden... Det är magiskt...

Kärlek i Bromölla

Jag körde förbi Bromölla idag på väg hem från Valje herrgård, där jag har tillbringat ett dygn med några kollegor i styrelsen för Lunds stifts kyrkomusikerförening. Vi har slagit våra kloka huvuden ihop och tagit några beslut som förhoppningsvis kommer att leda till något...

Men det var inte det jag skulle skriva om... När jag körde förbi Bromölla kom jag att tänka på när jag var där för ett par månader sen och sjöng på Bromölla dagcentral. I pausen satt jag med ett äldre par och fikade. Redan från början lade jag märke till den stora samhörighet och närhet de utstrålade. Vi pratade om hur viktigt det var att göra det mysigt hemma och till exempel tända ljus. De berättade att de tände ljus varje dag hemma. Jag tog för givet att de var ett sånt där gammalt strävsamt par som levt hela sitt liv tillsammans, men döm om min förvåning när de berättar att de bara levt tillsammans i sex år. Båda var över 80 år,hade blivit änklingar och sedan funnit en ny kärlek på gamla dar!

Några få lyckas leva hela sina liv tillsammans och vara lika förälskade i varandra hela livet. Andra tappar bort kärleken och varandra på livets långa resa och lämnar den gemensamma stigen. Sen finns de vissa som gör allt vad de kan för att hålla skenet uppe för andra, för sin partner och för sig själv att de lever en lycklig relation.

Jag kommer aldrig att glömma det här äldre paret. Deras historia gjorde mig varm om hjärtat. Livet ger oss alltid nya chanser att bli lyckliga och det är aldrig för sent.