Separation är inget för de svaga.

Jag måste säga att jag har förståelse för människor som stannar hela livet i dåliga relationer. Ärligt talat så är de ju ganska många. Både de dåliga relationerna och människorna som stannar i dem. Men få som lever i en illa fungerande relation vill erkänna detta för sig själv eller för omvärlden. Många gånger handlar det istället om att hålla skenet uppe att man är SÅ lycklig. Där är ju Facebook en utmärkt estrad för alla som vill upprätthålla en vacker fasad. Men tillbaka till huvudämnet... Man måste vara stark för att orka separera. För alla er som inte har gått igenom en separation, så kan jag bara säga att det är det värsta jag har varit med om. Skuld, skam, sorg, smärta, ångest... Behöver jag säga mer? Och när man har gått igenom detta... Vad finns kvar då? Jo, då är man en skör liten spillra av den man en gång var, och då börjar återuppbyggnadens tid... Med två steg fram och ett steg tillbaka bygger man sakteligen upp ett nytt liv för sig själv... Försiktigt, försiktigt tänds livslågan på nytt...