Jag går igång på köksredskap.

Finns inget som får igång mig, som tanken på olika köksredskap... Nördigt??? Javisst, oerhört nördigt... Men det är faktiskt sant... Jag kan gå väldigt länge och titta på rostfria durkslag, minirivjärn och allehanda andra kökstillbehör. För att inte tala om specialverktyg som smörkulare och ciseleringsjärn... Då faller jag nästan i trans... 

Man kan undra var den här underliga böjelsen kommer ifrån... Jag inte vet jag egentligen... Det enda jag vet är att det på alla möjliga håll i släkten finns ett stort intresse för mat. Båda att äta och att tillaga. Det finns traditioner långt tillbaka i familjen där man har levde närmre Moder Jord än vi gör idag, och där man satte en ära i att tillvarata det skog och mark kunde ge. Detta arv har varit främst kvinnornas arv att bära. Någonstans inom mig finns en stolthet över att föra detta arv vidare. Att sylta, lägga in, baka och laga bra mat är något kvinnorna i min familj alltid gjort, och det vill jag också göra... Med stolthet kan jag säga att jag kommer från en familj med starka kvinnor som har burit de kvinnliga traditionerna vidare genom generationerna med huvudet högt.

Så kanske är det inte så konstigt att jag går igång på köksredskap...