Vet inte om det är den annalkande fullmånen eller vad det är... Men de sista dagarna har mina tankar vandrat bakåt i tiden. Jag har tänkt på det som har varit, på gamla kärlekar, på förförande förälskelser, på drömmarna om den djupa, själsliga kärleken som övergår allt och på löftena om en kärlek som vissnade innan den hann gå i blom... Det är bitterljuva känslor, men mest av allt en njutning att tänka och känna... Och en förvissning om att jag har levt och tagit till vara de här stunderna kommer smygande... Jag tror ibland att jag är lite feg och rädd när det gäller att kasta mig ut på kärlekens hav... Det är jag kanske... Innan jag vet vad jag vill... Men när jag vet det, så hoppar jag... Utan skyddsnät... Villkorslöst... Ner i kärlekens hav, som kan vara bottenlöst, vilt, stormigt, men också stilla och rofyllt..
Så därför, just idag, njuter jag av nostalgin med en förväntan inför dagar som ligger framför... Dagar fyllda av liv och lust, längtan och kärlek...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar