Mycket snack och lite verkstad...

Ibland tänker jag att det är lätt att ta stora ord i sin mun, men värre att verkligen leva upp till vad man utlovat. Och vilket är viktigast??? Är det tanken som räknas eller de handlingar vi gör som är viktiga??? Personligen är jag trött på ord. Att människor bedyrar mig att jag är viktig för dom och att de bryr sig så mycket om hur jag mår betyder inte ett skit om deras handlingar säger något annat.

Och vad kan man egentligen förvänta sig av andra? Det som kvinnor ofta ägnar sig åt... Att ringa och älta i telefon hur tråkigt livet är, hur knäppa deras män är eller hur jobbiga ungar dom har... Det är något som knappt intresserar mig sen ett antal år tillbaka... Jag behöver annat från människor... Jag har heller inget behov av att människor ömkar mig... Jag har inget behov av att höra hur synd de tycker om mig eller att de förstår hur jobbigt jag har det... Jag uppskattar reflekterande samtal med ett ömsesidigt givande och tagande. Det är ibland svårt att få att fungera... 

Alla de här tankarna har lett till att jag på senaste tiden har börjat att omvärdera mina relationer... Detta har gjort att jag helt krasst har börjat fråga mig vad jag egentligen får ut av en del relationer... Jag är inte färdig ännu, men jag kan säga som så...

Jag gillar inte allt jag ser...