Men känslorna har levts sitt liv med mig... Sorger från förr har gjort sig påminda och kramat ur min själ så att den nu liknar en torr trasa... Tänker ibland att tårarna borde sina när det gäller gamla sorger.. Det borde vara färdigsörjt, färdiggråtet och läkt för längesen.. Men ibland, när jag känner mig skör som jag gjort senaste dagarna, behövs det bara en doft, en sång, en dikt så väcks allt till liv igen...
Barndomens ensamhet kommer tillbaka, sorgen över relationen som tog slut, familjen som splittrades, lyckligaiallasinadar-drömmen dog... Allt väller över mig när jag blir hudlös, och jag kan inte värja mig...
På fullt allvar tror jag min hjärna har tagit semester... Åtminstone är den out of office... Den är totalt onåbar...
Idag har vi firat min pappa som också fyller år idag. Vi hade en fin dag, pappa, jag och barnen. Åt en god lunch och sen åkte vi till Trädhuset i närheten av Hovdala och barnen fick glass och pappa sina presenter.
Att komma tillbaka till trakterna kring Hovdala väckte också minnen från förr, men det var ändå läkande för min trötta själ att komma dit.. Känna doften från skogen och all växtlighet.. Skogen och naturen läker.
På vägen hem trodde nog barnen att jag hade blivit fullständigt galen.. Jag stannade bilen mitt på vägen för att plocka en oansenlig blomma vid vägkanten... Den blomman doftar underbart, jag vet inte namnet, men den påminner mig om när jag var tonåring och brukade ta med mig min dagbok ut i skogen och sitta och skriva. Där och då var jag omgiven av just den här blomman...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar